Sida:Svensk Zoologi.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

N:O 7.

VANLIG UTTER.

LUTRA vulgaris. Utter. På Finska: Sauko. På Franska: Loutre. På Engelska: Otter. På Tyska: Fisch-Otter. På Italienska: Lodra. På Spanska: Nutria. På Ryska: Wydra. På Danska: Odder.

Svartgrå eller brun glänsande, korthårig; under hufvud och hals ljusgrå. Fötternas tår äro med simhufvud hopbundne och utan hår. Svansen föga längre än halfva kroppen.




Linn. Syst. Nat. Ed. Gmel. 1. p. 93. Cl. 1. Mammal. Ordo 3. Feræ. (Mustela Lutra} Faun. Svec. Ed. 1. (Lutra) Ed. 2. p. 12. (Viverra Lutra). Thunb. Beskrifn. på Sv. Djur s. 19. (Must. Lutra). Cuvier Tabl. élém. p. 115. Pennant Britt. Zool. 1. p. 83. Schreb. Sängth. 3. s. 457. Buffon H. II. VII. p. 134. XIII. p. 323. Kalm Bohusl. Resa. K. Vett. Ak. Handl. 1752. s. 139. (J. Low).




Ofta sakna vi den tydliga gränslinien emellan flera slägter ibland de organiska varelserna, antingen derföre att våra blickar icke hunnit följa hela kedjan af dem, eller icke ännu förmått uppdaga deras hushållning och bestämmelse. Vi märke att sjelfva den odödlige Författaren af Systema naturæ synes icke med full visshet hafva utstakat platsen som det djur, hvilket här föreställes, borde intaga i den naturliga ordning hvartill det hör. I början ansäg han det såsom ett eget slägte, men förde det i sednare tider än ibland Veslornas eller Stinkdjurens, och än ibland Mårdarnas. Men vid betraktandet af de Utterlika arterna som vi känna, tyckes oss den förstfattade meningen naturligare, emedan desse, tillsammans ställde i ett slägte, utgöra liksom en föreningslänk emellan Mården, Stinkdjuret och Skälhunden. Skiljaktige från begge de förres, till hvilka de för öfrigt komma närmast, vistas Uttrarne beständigt i vattnet, under hvars yta de dyka och söka af fisk deras förnämsta föda; klifva icke i träd, och hoppa icke med uppåt krökt rygg och utsträckt svans; de hafva ett bredt plattadt hufvud; sträf tunga med uppstående fastän mjuka taggar; mest 6 framtänder i hvar käk, och af dessa, de medlersta kortare än de yttre, med huggtänder, en på hvar sida, längre än de öfriga och på inra sidan kantig; 5 oxeltänder (molares) å ömse sidor i begge käkarne; alla fötterna korta,