Sida:Svensk Zoologi.djvu/75

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


k: o 7. VANLIG UTTER.

LUTRA vulgaris. Utter. På Finska: Sankol På Franska:

Louirc. På Engelska: Otter. På Tyska: Usch-Otter. På

Italienska: Lodra. På Spanska: Nutria. På Pvyska:

VVydra. På Danska: Odder.

Svsrtgrå eller brun glänsande, korthårig; under hufvud och hals ljusgrå. Fötternas tår äro med simhud hopbundne och utan hår. Svansen föga längre än halfva kroppen.

Linn. Syst. Nar. Ed. Gmcl. 1. p. 93. Cl. 1. M au max.. Ordo 3. Fens. (Mu'idi Litra} Faun. Svec. Ed. r. (Lotrå) Ed. 2. p. u. (Viven-a Lutra). Thunb. Beskrifn. pn Sr. Djur B. 19. (Must. Lutra). Cuvier IM. élöm. p. Ii5- Vcnnant Biitt. Zool. 1. p. 85. Schreb. S;;ngth. ä- *• 457- Buffon IL 11. vw. p. 134. xm. p. 3*5. Kain Bohusl. Hesa. K. Veit. Ak. Haadl. 1762. a. 139. (7. Lou).

O i ra sakna vi den tydliga gränslinien emellan flera slagter ibland de organiska varelserna, antingen derföre att våra blickar icke hunnit följa hela kedjan af dem, eller icke ännu förmått uppdaga deras hushållning och bestämmelse. Vi marko att sjelfva den odödlige Författaren aT Systema naturas synes icke med full visshet hafva utstakat platsen som det djur, hvilket här föreställes, borde intaga i den naturliga ordning hvartill det hör. I början ansäg han det såsom ett eget slägte, men förde det i sednare tider än ibland "Veslornas eller Stinkdjurens, och än ibland Mårdarnaä. Men vid betraktandet af da Utterlika arterna som vi känna, tyckes oss den förstfattade meningen naturligare, emedan desse, tillsammans ställde i ett slägte, utgöra liksom en föreningslänk emellan Mården, Stinkdjuret och Skälhunden. Skiljaktige från begge de förres, till hvilka da för öfrigt komma närmast, vistas Uttrarne beständigt i vattnet, under hvars yta da dyka och söka af fisk deras förnämsta föyda; klifva icke i träd, och hoppa icko med uppåt krökt rygg och utsträckt svans; de halva ett bredt plattadt hufvud; sträf tunga med uppstående fastän mjuka taggar ; mest 6 framtänder i hvar käk, och af dessa, da medlersta kortare än de yttre, med huggtänder, en på hvar sida, längre än de öfriga och på inra sidan kantig ; 5 oxeltänder (molares) a ömse sidor i begge käkarne; alla fötterna korta t

X