låter då locka sig som en hvalp eller kattunge, leker som denna och hyllar sig gerna till menniskor, samt synes icke sakna sitt naturliga element, vattnet. Äfven med åldern bibehåller han samma spakhet. Fisk är emedlertid hans begärligaste födämne, och renlighet en af hans utmärkta egenskaper. Vid Finspång i Östergötland såg man en Utter af denna beskaffenhet för icke lång tid sedan. Fullkomligt fri och lös, sällade han sig ofta med hundarne, lekte med dem, infann sig förtroligt i sjelfva boningsrummen, och gick dagligen ned i det förbiflytande vattnet. Som han sedan försvann, förmodas att han antingen genom våda eller våldsam åtgerd omkommit.
Denna egenskap att kunna tämas, gör honom äfven skicklig att inöfvas till fiskfångst, och således blifva ett nyttigt husdjur. Buffon ville icke medgifva detta, men fordne djurkännare, såsom en Aldrovand, Jonston m. fl. viste redan att berätta dylikt, och för snart 300 år sedan skref Olaus Magnus (Hist. de Gent. Sept. L. 18. C. 16.), att de förmögnares kockar i Sverige brukade tama Uttrar att hämta fisk till köken; och om äfven desse forntidens sägner icke skulle äga vitsord, så kunna icke de uppgifter nekas som Low och Hårleman lemnat samtiden (Vett. Akad. Handl.). I följd af dessa, och den derjemte anförda metod att inöfva, har man sett att Uttern kan dresseras som en hund och läras att förse sin ägare med dagligt förråd af fisk, samt genom inlockande af vilda Uttrar inom tjenliga mjerdar och afstängda dammar, bidraga till deras fångande, och på detta sätt förekomma den skada som af dem tillfogas, dels medelst fiskens utödande, dels genom förstörandet af nät och fiskebragder.
Tab. — Figuren är tecknad efter ett af Herr Doktor Rislacki väl uppstoppadt Djur, hvilket han ägt lefvande.
