hålor, fastän hunden skäller öfver nästet der de sitta. Att skjuta Uttern i vattnet är merendels fåfängt, emedan han sjunker genast till botten, eller i dödsångsten fastbiter sig vid stockar eller stenar, så att han icke utan svårighet kan erhållas. Gamla Uttrar tagas lättare i sax än de unga, hvilka före Michaelitiden äro ännu nog späde att fångas. De vexa äfven mycket långsamt. Ibland fastna de i utsatta fisknät och blifva på detta sätt ertappade. Man har anmärkt, att icke något ljud höres af hanarne då de tagas, men deremot gifva de drägtiga honorna det gällaste skrik.
Utterns kött har en ganska tranig och obehaglig smak, men ätes ickedessmindre på vissa orter. I katolska länderna, der religionen förbjuder kött i fastlagen, kan det af Uttern och Bäfvern med fullkomligt samvetslugn förtäras, emedan man der ansar dessa djur närmare befryndade med fiskarna. Pennant såg en Utterstek tillredas i ett Kartusian-kloster nära Dijon, af de andeliga derstädes, hvilka eljest, i följd af deras stadgar, icke kunde tillåta sig förtärandet af annan köttmat.
Skinnet som af Bundtmakare beredes till bräm på pelsar och mössor m. m. är temligen i värde, helst ett vackert större Utterskinn kan hos oss betalas med 8 à 10 Rd. Rgs. Det är vackrast då det tages om vintern, ty under löptiden lossna håren något. Franska Utterskinn äro vanligen mindre än de Engelska, brunare än de Svenska, Norrska och Finska. De från Norra Amerika äro deremot större samt mörkare och merendels gulbruna under buken, och håren i allmänhet finare, samt på botten tätare. De Virginianska anses dock vara de bästa. Emedlertid öfverträffas alla af Hafs-Utterns (Lutra marina), denna dyrbara och begärliga handelsvara från kusterna af den Oceanen, som skiljer Asien från Columbi verldsdel. Detta skinn, som var mindre kändt i Europa före upptäckten af Polynesien, är glänsande svart med en gul fläck på undra sidan af halsen. Kineserne bruka i synnerhet sådana skinn till bräm, och hafva de blifvit af dem betalta med 90 à 140 Rubel stycket.
Uttern kan utan tvifvel räknas ibland de slugare djuren. Ehuru af ett vildt och bitande lynne, kan han likväl tämas; och ännu späd, sker detta ganska lätt. Han
