Sida:Svensk Zoologi.djvu/79

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


VANLIG UTTER.

i5

hålor, fastän hunden skäller öfver nästet der de sitta. Att skjuta Uttern i vattnet är merendels fåfängt, emedan han sjunker genast till botten, eller i dödsångsten fastbiter 6io vid stockar eller stenar, så att han icke utan svårighet kan eihållas. Gamla Uttrar tagas lättare i sax än de unga, hvilka före Michaelitiden äro ännu nog späde att fångas. De vexa äfven mycket långsamt. Ibland fastna d» i utsatta lisknät och blifva på detta sätt ertnppade. Man har anmärkt, att icke något ljud höres af hanarne då d» tagas, men deremot gifva de diägtiga honorna det gällaste skrik.

Utterns kött har en ganska tranig och obehaglig smak, men ätes ickcdessmindre på vissa orter. I katolska länderna, der religionen förbjuder kött i fastlagen, kan det af Uttern och Bäfvern med fullkomligt samvetslugn förtäras, emedan man der ansar dessa djur närmare befryndade med fiskarna. Vennant såg en Utterstek tillredas i ett Knrtusian - kloster nära Dijon, af de andeliga derstädes, hvilka eljest, i följd af deras stadgar, icke kunde tillåta sig förtärandet af annan köttmat.

Skinnet som af Bundtmakare beredes till bräm på pelsar och mössor m. m. är temligen i värde, helst ett vackert större Utterskinn kan hos oss betalas med 8 å 10 Rd. Rgs. Det är vackrast då det tages om vintern, ty under löptiden lossna hären något. Franska Utterskinn äro vanligen mindre än de Engelska, brunare än de Svenska, Norrska och Finska. De från Norra Amerika äro deremot större samt mörkare och merendels gulbruna under buken, och håren i allmänhet finare, samt på botten tätare. D» Virginianska anses dock vara de bästa. Emedlertid öfverträffas alla af Hafs-Utterns (Lutra marina), denna dyrbara och begärliga handelsvara från kusterna af den Oceanen, som skiljer Asien från Columbi verldsdel. Delta skinn, som var mindre kändt i Europa före upptäckten af Polyaesien, är glänsande svart med en gul Häck på undra sidan af halsen. Kineserne bruka i synnerhet sådana skinn till bräm, och hafva de blifvit af dem betalta med go ä 140 Rubel stycket.

Uttern kan utan tvifvel räknas ibland de slugare djuren. Ehuru af ett vildt och bitande lynne, kan han likgäl tärnas; och ännu späd, sker de}.u ganska lätt. ilaji