Somlige ha påstått alt Vatten-ödlor, om de innästla sig i fiskdammar, kunna skada fiskafveln som deri finnes i synnerhet genom rommens förstörande. Andra tvifla likväl på verkligheten häraf. Säsom verksamt medel att fördrifva dem, har man uppgifvit groft salt kastadt i vattnet på de ställen der dr upptäckas. Vjsst är, att de lätt dödas, om deras yta beströs med salt.
De äro ganska oskadliga, och kunna alldeles icke bitas; och knappt torde man för öfrigt kunna tillvita dem någon elak egenskap, om ej en tillfällig af den från huden utsipprande mjölkvätskan, då de handteras, och den inkommer i ögonen eller i något öppet sår, hvarvid mycken sveda uppväckes. Nyttan af djuret är, så vidt vi känna, visserligen icke betydande, och torde inskränkas inom den, att genom insekters förtärande göra deras antal, enligt naturens polis-ordning, mindre stort och tilltagande.
I gamla tider ville man emedlertid anse Vatten-ödlorna användbara i lika fall som den Egyptiska Stincus-ödlan, fastän man trodde den icke vara alldeles lika verksam. Ett upplystare bruk af läkmedel har nu mera förkastat båda.
Tab. 9. — 1. föreställer i naturlig storlek en hane af vatten-ödlorna, sedd på sidan. — a. kroppens form, liksom på tveren afskuren. — b. stjertens. — 2. den samma sedd på undra sidan. — 3. figuren af en hona.
