Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi.djvu/96

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
15
VATTEN-ÖDLA.

Ännu förekomma tvenne märkvärdiga omständigheter I Vatten-Ödlans historia, neml. egenskapen, att ur sin egen varelse på nytt frambringa de delar som de antingen förlorat eller blifvit stympade, och att, äfven ofta, ombyta den hud hvarmed de beklädas.

Det förra eller reproduktions-kraften, mindre allmän i djurens rike än i vexternas, äges i hög grad af detta lilla djur. En del amfibier kunna mista delar, äfven efter utseende de väsendtligaste, utan förlust af lifvet, åtminstone länge behålla det. Sköldpaddan kan lefva en betydlig tid sedan hufvudet är afhuggit, ormen likaså, och grodan, änskönt man beröfvat henne hjertat. Detta bevisar, att deras nervsystem står icke i lika förbindelse som hos de däggande djuren; eller att blodkärlen ej äro i sådant samband med hvarandra som hos dem. Man har afskurit alla fötterna och stjerten på vatten-ödlan, och man har sett dem återvexa lika danade som tillförene. Flere gånger kan detta rön förnyas, och alltid med lika följd, men någon tid fordras, äfven några månader, innan de nya benen vinna de förras fastighet. På tre månader har man räknat 687 på nytt vuxna leder hos en enda, på hvilken fötter och stjert i Juni, Juli och Augusti sex gånger stympades. Äfven kinderne återvexa. Blumenbach utskar alldeles ett af ögonen, och likväl bildades inom 10 månader ett nytt med förnyad hornhinna och ögonsten. Hela ögat blef blott litet mindre än det gamla. Detta, jemte dessa kräkens seglifvade natur, kan icke annat än förvåna. Wolff öppnade några efter utseende alldeles liflösa ödlor, inelfvorna blottades, och eggstockarne uthängde på en hona, ickedessmindre funnos de efter några dagar åter lefvande och rörliga.

Att ombyta huden, äfven flera gånger om året, tillhör ock Vatten-ödlorna. Den aflossas antingen stycketals eller hel och hållen, liksom en omvänd handske. Efter en märkbar tröghet några föregående dagar, lossnar huden, sedan den förut småningom förlorat färgen. Hvar gång påstår denna afklädning några timmar, och genast derefter visar sig den nyklädda qvick och munter. På lika lika sätt förhåller det sig med en och annan med denna närmast beslägtad art, hvilken äfven hörande till vår Fauna, vi hoppas härefter kunna framställa, då vi tillika, för att icke nu blifva vidlyftigare, få nämna de orsaker man anser härtill bidragande.