Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/175

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ga sparfugla.

vis- Det är derföre blott ett relatift märke, och det samma gäller äfven om ögon och öronen Väsendtligare och säkrare åtskillnader finner deremot forskaren med tillhjelp af Anatomien och den inre organisationens betraktande.

Alltså träffar man hos Falkslägtet superciliar-benet, hvilket förenar sig med den öfver ögonen framskjutande och tillika bakåt böjde apophysen af tårbenet. Både detta utskott och det nämnda benet saknas iios Uglorna. Äfven på det, hos alla fåglar befintliga dubbla benet, som bidrager till mekaniken af öfra käkens rörlighet, linnes olikhet. Hos Uglan har det en 3-faUig förening, På Gammar och Falkar är den endast dubbel.

Uglorna* lårben äro mergfulla och utan någon luftfångande rymd, hvilket de andre af Hökflocken icke sakna.

Blindtarmarno korta hos de sednare, liksom hos Sparfstägterne, hafva en märklig längd hos Ufvens fränder.

Desse äga alla iz halskotor, 8 i ryggen, samt lika många refben och stjerlkotor; de i ryggen äro rörliga och icke sammanvuxna , tvert emot den vanliga sägen om de I jädrade djuren,

Gafielbcnet är klenare än Falkarnes i allmänhet, och på Bröstbenets sköld upptäckas vid sidorna hinnagtiga Häckar, tvenne på h -ar sida.

Största delen af hufvudets ben, alla af cellulär beskaffenhet, intaga, till och med sjelfva Näsbenet och dess mellanvägg hos somliga, luft; också göra älven höft, rygg och halskotor (utom Atlas), samt bäckenet, öfra vingbenet och de ben som bilda skuldrorna.

När huden afdrages på Ugtans hufvud, förvånas man nästan af de utstående ögonen, på hvilka hornhinnan är så hvälfd, att hon tillsknpar ett fullkomligt halfklot.

Men Uglorna äro, som von Linné träffande säger, på lika sätt skllJRgtiga från Falkarne, som Natlflyen äro det ifrån Fjäriiame; de förra höra natten till, de sednare dagen. Således, såsom Nattfåglar, äro de ömtåliga för dagsljuset. Deras ögonsten drar sig också concentriskt tillhopa , och blir ej smal eller aftång, som på kattorna. De välja derföre den mindre ljusa tiden (i dagningen och skymningen), för att lemna sina nästen och sökande fördelar naturen tiildelt dem på andra djur* bekostnad, hvilket sker så meket lät. lare, som desse då sofva. — Månsken gynnar dessa strof-