Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/181

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
96
ÄSPING.

Af samtidiga Naturforskare äro deremot Ström och Link de enda, hvilkas uppgifter kunna paras med de Linnéska, som, än vidare af oss bestyrkte, innefattas i följande beskrifning.

Äspingen är i allmänhet ansedd såsom mycket mindre än den allmänna huggormen, så att man trott honom nästan specifikt derigenom utmärkas. Efter granskandet af flera, hade v. Linné sett dem sällan öfverträffa ett godt qvarter i längden, och i tjockleken blott vara något vidare än en svanpenna. De åter, som tjent till modeller för den teckning här bifogas, hafva dubbelt denna längd, och det är ej mindre sant, att denna kan någon gång ökas till hälften mer, samt tjockleken i sådant fall jemnföras med ett större fingers. Vi hålla emedlertid före, att ormen allmännast finnes af den storlek som figuren visar. Hufvudet är ovalt, men mycket nedtryckt, samt nosen rund och trubbig, framtill svart och med sex gulhvita fläckar, likasom i en halfcirkel ställde; öfra läppens kant är hvitnaggad, eller besatt med hvita fjäll, samt en hvit strimma dragen vid mungiporna. Öfver de små men eldiga ögonen sitta tvenne aflånga fjäll, äfvensom flera smärre emellan nosen och hjessan, hvilken betäckes med ett, i synneihet, större. Hufvudet är baktill tecknadt med en sotfärgad hjertformig fläck; inunder lyser strupen gulhvit med svarta ränder. Munnen är försedd, såsom hos de öfriga af slägtet, med många små tänder, och tillika tvenne märkbara giftgaddar i öfra käken. Kroppen betäckes ofvanpå med små aflånga trubbiga fjäll, hvart och ett med sin upphöjda reffla. Ryggens grundfärg är oftast matt rödagtig eller rostfärgad, stundom grå, eller ock såsom på den allmänna arten. Det längsefter ifrån hufvudet löpande ziczac-bandet är svartagtigt, samt de mot uddarne stående fläckar lika mörka. Stjerten är spetsad och ytterst hel svart, eller en dylik ganska liten fläck nära dess ända. På undra sidan af kroppen synas buk-sköldarne svartblå, med något grått blandadt, och äro till antalet 142 — 150, hvarjemte de under stjerten varande utgöra 32 — 35 par[1].

  1.  
    Von Linné räknade 150 Buksköldar, 34 par Stjerfjäll.
    Ström   145   32  
    Link   142   35  

    Denna olikhet oaktadt, bevisa beskrifningarne, att samma slags Orm varit allas föremål, men tillika det osäkra i sättet, att efter antalet af sköldar och fjäll bestämma arten.

    Namnet Coluber har blifvit tillegnadt sådana Ormar, som hafva både Buksköldar och Stjertfjäll. Mer än femte-delen af deras stora antal är försedd med Gifttänder; de öfrige äga sådana alldeles icke. Denna