Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/181

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


96

ÄSFING.

Af samtidiga Naturforskare öro deremot Ström och Link de enda, hvilkas uppgifter kunna paras med de Linnéska, som, än vidare ef oss bestyrkte, innefattas i följande beskrifning.

Äspingen är i allmänhet ansedd säsom mycket mindre än den allmänna huggormen , så att man trott honom nästan specifikt derigenom utmärkas. Efter granskandet af flera, hade v. Linné sett dem sällan öfverträffa ett godt qvarter i längden , och i tjockleken blott vara något vidare än en svanpenna. Dö åter, som tjent till modeller för den teckning här bifogas, hafva dubbelt denna längd, och det är ej mindre sant, ett denna kan någon gång ökas till hälften mer, samt tjockleken i sådant fall jemnföras med ett större fingers. Vi hålla emedlertid före, att ormen allmännast finnes af den storlek som figuren visar. Hufvudet är ovalt , men mycket nedtryckt, samt nosen rund och trubbig, framtill »vart och med sex gulhvita fläckar, likasom i en halfcirkel ställde; öfra läppens kant är hvitnnggad , eller besatt med hvila fjäll, samt en hvit strimma dragen vid mungiporna. Öfver de små men eldiga ögonen sitta tvenne aflånga fjäll, äfvensom flera smärre emellan nosen och hjessan, hvilken betäckes med ett, i synneihet, större. Hufvudet är baktill tecknadt med en sotfärgad hjertformig fläck; inunder lyser strupen gulhvit med svarta ränder. Munnen är försedd, såsom hos de öfriga af slägtet, med många små tänder, och tillika tvenne märkbara giftgaddar i Öfra käken. Kroppen betäckes ofvanpå med små aflånga trubbiga fjäll, hvart och ett med sin upphöjda reifla. Ryggens grundfärg år oftast matt rödagtig eller rostfärgad, stundom grå, eller ock såsom på den allmänna arten. Dpt längsefter ifrån hufvudet löpande ziezac-bandet är svartagtigt, samt de mot uddarne stående fläckar lika mörka. Stjerten är spetsad och ytterst hel svart, eller en dylik ganska Mien fläck nära dess ända. På undra sidan af kroppen synas buk-sköldarne svartblå, med något grått blandadt, och äro till antalet 142 — röo , hvarjemte de under stjerten varande utgöra 32 — 35 par *).

  • ) fon. Linné räknade i5o Bnksköldar, 54 psr Sijeilfja'11.

Ström - - - - H5 ------- 3a ------

Link - - - - 143 ---:- - - - - 35-- - - -'- -

Denna olikhet oaktadt, bevisa beskri nirifjarne, t(t sraiiti slag» Orm varit allas föremål, men liliika det osäkra i sättet, atl efter antalet a£ iköldar och fjäll bestämma arten.

Namnet Coiuber har blifvit tillegnad! sådana Orm sr, som hafva bäd* BuiskötJar och Stjercf/äU. Mer än femte-delen af deras stora antal är försedd med G ftiäuder j de öfrige iiga sådana alldeles icke. Denna