kring kanten styfhårige. Äfven å ymse sidor, mellan ögat och munnen, synes ett rundt hårkantadt fjäll. Bakre delen af kroppen är eggformig, mörkbrun och föga märkligt sammantryckt. Ryggen är kullrig, betäckt af 6 glänsande segmenter eller sköldar, kantade med glesa, raka, syllika och mörka hår. På buken, som är ljusare och half genomskinlig, synas äfven segmenter, fast mindre tydligt utmärkte, och med glesare hår än vid den trubbiga, urnjupta bakändan. Det främsta fotparet sitter fästadt tätt under hufvudet: en högst märkvärdig egenskap hos Loppslägtet; och de tvenne följande paren utgå från bålen, emellan halsen och buken; medan det bakre äger dubbel längd och till hoppande en äfven så slägtet egen förmåga.
Låren äro aflånga, något plattade och gleshårige, äfven som de nästan lika långa benpiporne. Hälarne bestå af 5 leder; den första lång och cylindrisk, och de följande kårta, runda och med fina hår mellan hvarje led besatte, samt de sidste ändade med 2 inkrökta klor af sällsynt rörlighet; en gåfva som fötterne i allmänhet äga.
Könet hos Loppan kan utan svårighet urskiljas. Den olärda blicken igenkänner straxt honan i den storväxta Loppan, medan Naturalisten dömer från den mer och mindre kullriga ryggen, segmenternes hårighet och parnings-delarne, hvilka vid det yttersta af bälgen lätt uptäckas. Leeuwenhoek och Rösel hafva sorgfälligt afbildadt dem.
Ömtålig för kölden, väljer Loppan i synnerhet den mildare årstiden till familjens förökande; men om tillfället gynnar henne, är väl ingen tid undantagen. Vid parningen, som liknar Gräshoppans eller Syrsans, sitter hanen fästad inunder sin maka, ofta längre än en timas tid. Genast efter denna förrättning, börjar honan att fälla sine egg, 15 — 20 stycken efter hvarandra, likväl stundom under en tid af lika många timar. Hon lemnar derpå fröet till sin afföda åt naturens omvårdnad, trånar sjelf bårt, svartnar och dör inom par dagar. Hanen, som säges para sig ännu några gånger, blir derefter icke eller långlifvad,
När nu honan afsatt eggen, som äro aflånga och hvita, och detta skedt på passande ställe, såsom i fuktiga sopor. mullhögar, aska m. m., blifva de så liggande i 6 — 7 dagar, hvarefter de, enligt Leeuwenhoeks, Roesels, Cestones och Frisch's noggranna upgifter, öpna sig och fotlösa änger utkomma med kropp bestående af 13 leder, och munn med sine frätredskap försedd, samt bakom hufvudet en gulbrun fläck. De äro i beständig rörelse, men rulla sig ibland tillsammans, och krypa ofta ned under ytan af sitt lägerställe,
