Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/206

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
97
PALMSTRUCHS MANET

gan bitande vätskan, lik ett slags magsaft, en vigtig roll, såsom genomträngande och uplösande de fångade kräkens beståndsdelar.

Det är icke mindre rimligt, att, sedan födan undergått sin törsta förvandling, densamma, genom de i Djur-ekonomien vanliga utvägar, omsider assimileras; men huru detta sker, kunna vi ännu icke begripa.

Men hvilket helst dessa djurs nutritions-system må vara, synas de sjelfva äga mycken egen kraft, oberoende af deras snabba tillväxt och den ofta betydliga omfattning, hvilken de stundom uppnå. Uttömningarne ske ymnigt, hvilket försöken med sådana bevisa, som man hållit i kärl fyllda med rent hafsvatten Det grumlas då snart, blir klibbigt, och det inspärrade djuret dör omgifvet af sitt eget afskräde. Genom ofta förnyad vexling af vattnet, bibehålles deremot lifvet länge; men till den mängd uttränger den klibbiga materien ifrån alla kroppens delar, att efter mångfaldiga ombyten, det sista är lika så hastigt dermed beblandadt som det första.

Ändteligen, vid en återblick på dessa Djurs rörelser, så fortsatte, så ordentliga, hvilken kan väl tvifla på deras biträde vid vätskornas omlopp, vid digestionen, vid uttömningarna, och ej förmoda en analogi med de förrättningar, som tillhöra andedrägten hos andra djurrikets alster?

I mer än ett af dessa fall är fenomenens gång densamma, och resultaten lika oumbärliga för de varelsers bestånd, från hvilka de härkomma; ty likasom de däggande djuren, medelst bruket af deras lungor, och fiskarne genom sina gälar, kunna förnya den luftmängd, som omgifver eller genomtränger dem, likaså äga Maneterne, genom sina oscillationer, förmåga, att med nytt vatten förbyta det som omger deras yta, och, må hända, hafva de det mer af nöden, än de nyssnämnda djuren, då man ser huru snart de andra upphöra att lefva, äfven i det renaste vatten, om det icke snart ombytes, och det för det myckna slem de afsätta.

Denna, förmodligen med andedrägten hos de fullkomligare djuren analoga, förrättning synes man, i vetenskapens första dagar, redan hafva anat, ehuru, hvarken då eller under följden af sekler sedermera, någon har bestämdt afhandlat detta ämne, förrän nu nyligen de berömde Frans-