uppdrifna af bloden som tyckes stadnat. Nätet betäckes också med fett, äfvensom hela ryggraden på inre sidan. Magen hvilar ock på ett fett underlag, och är tillika fylld med en hvit fetagtig materia, klibbad vid dess hinna. Den får derjemte mindre utrymme och likaså tarmarne, hvilka äro alldeles toma, hvarföre ingen uttömning sker under flera månader.
I sådan författning andas Djuret snart mindre lätt, rör sig trögt och sofver gerna, hvartill kölden i synnerhet bidrager. Hudens kärl snörpas, blodets omlopp blir långsammare, så mycket mer som all retning upphör, sedan Djuret förut sökt skydd mot luftens åverkan. Sömnen är således första grunden till dvalan. Den hopdragna ställningen, i följe hvaraf nyckelbenen, första refbenen och bröstbenet hvila på främre delen af halsen, hindrar bloden att komma till hufvudet, luftstrupen hopklämmes, och mellangärden, uppåt skjuten, gör bröstrymden mindre, och detta, jemte den förstorade Thymus, motar luftens inträde i lungorna och blodens i hjernan. Genom det fördröjda eller minskade omloppet af bloden, försvagas hjernans verkningar; sido-musklernes verksamhet uphör, och andedrägten sker endast medelst mellangärden (diaphragma); i den mån som lungornas biträde minskas, blir bloden mindre arteriel, och får ett mörkare utseende, hjernan retas icke som förut, dess känslighet afbrytes, hjertat erfar detsamma, — cirkulationen inskränkes inom de större rymderna, och den lilla värme från lungans medverkan stadnar der, helst den minskade bloden i de yttre delarne minskar ock värmens spridande, rörelsen upphör, lemmarne bli stela och deras temperatur långt under den inre i kroppen. — Döden skulle ock nu verkligen inträffa, om alla functioner vore häfne; men några afsöndringar fortfara, ehuru svagt, och förlusterne ersättas under dvalan genom det fett som förut samlats i alla delar, och genom det utvidgade körtelsystemet. Detta allt förändras mot Våren; nu minskas ock fettmassorna, luften intränger och lungan återfår en friare rörelse; hjertats och hjernans öka sig, andedrägten blir actif; de förra fenomenen försvinna efter hand, och Djuret vaknar magert och utsvultit.
Efter denna i allmänhet gjorda familje-målning,
återstår beskrifningen af den hos oss vanligaste arten:
