Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/221

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ALLMÄN FLÄDERMUS.

VESPER TILIO Bomsiii, Läderlapp. NattblacKa i

iltiåtrmns. Få D o. 3Y Flagermutts. Afti-nbacke. På

T. iniedofmaus Få Fr. Chuuve-Sourtt. Få E. Flitter niou.it: Com-no» tinc. På H. VUderntuis. På It.

i\oit'iln tivuirnltu. Cutlupetlego Få Sp. Mur ci/figo. Fä tinska Makkeiiiiipi. Yötipakka.

Försedd med svans; enkel nos och mun; öron. ar hufvudeta längd, med en lancettlik flik (aurikél.

Linn Sjst. N»t. Fd Gmet. i. i, p. 48. (Cl. Mihhilia. Oiå.Primx- ttl: i-jitjit- sm fgcn: Chiropteres) — F:mti. Su. p. 3. — Reta Faun Snp. 6. — Daubenton i Mem de 1'Acaii 1759 p. — — Buff. Hut N V1IL p. ir.3 I 16 — Bri.v Quodr- p. 1S3. — Penn. Syn. p 371 Aret Zool. iS3. Brill. Zuol 1. 14a- — Erxleb. Sy«|. p. 143 — Scfireb. Stuglh. 1. p. 103. c 3t. — Cuvier labb. Jtlemeut, p. 105, — Dumcril Zool. Analyt. p. 11. TraoSaCl. hinn. Soc. IX.

-Li"inge kände mun ingen Art hvarmed denne kunde jemförds, an blott en, hvars långa öron utmärka lionotn, (V, Aurilus) och hvi: k en Zoologerne till skillnad kallade Minor — den förre Major. Det var von Linné som först ändrade detta sednare namn, dertill föranledd, som del synes, af Djurets färg.

Det har ett långlagdt hufvud med aflång skulh och kullrig panna. Nosen är framstående och temmeligen bred, samt öronen så långa som hufvudet, rundade i ändan och försedde med en inre flik eller aurikel som är smal och spetsad. I munnen, som kan våt öppnas, ser man de a medlersta framta nderne något åtskilda, breda och spetsiga; de ysire bgge smärre. De 6 undra äro lika stor», små ocf) trubbiga. Sidoländerne 3kamige , likväl äro de ölre längre an de undre. Den tredje oxeitanden å hvar sida är äfven längre än restr n och likna nästan betar. Svansen, som har nästart kroppens längd, är infogad i bakbuden. Färgen å pelsen Iran öfre delen ända till svansen synes ljus askgrå, litet stötande i guiagtigt Inunder ärdenhvitgrå, bottenfärgen deremot mörk och svart. För öfrigt är nosen gulbrun, samt öronspetsar och vingliuden bruna. Färgen är emedlertid något förunderlig. De yngre Flädermössen äro o'iast gråare, och banen vanligtvis lifligare nnanserad än honan. Längden af kroppen gör ungefär ai tum, och vid-