Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/251

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
96
TASK-KRÄFTA.

kring, för att mogna; fostrets form utvecklas genast; kroppens yta undergår periodiska ombyten; och lägges nu härtill den fullkomligare organisationen, kroppsstyrkan och ett köttagtigare väsende, tyckes detta allt gifva Skorpdjuren, ibland varelser med ofärgad blodvätska, en upphöjdare plats än Insecterne.

Skorpdjuren[1], i en mindre vidsträckt bemärkelse, innefattande egentligen de så kallade kräftlika, förete i allmänhet tvenne familjer, till skiljemärke, af hvilka man antagit stjertens längd och läge. Utur en af dessa har Hummern (Astacus marinus), såsom typ af de långstjertade (macrouri), erhållit ett föregående rum i detta Verk. Ett exempel af den andra, af motsatt förhållande (brachyuri), gemenligen kallade Krabbor, må också nu anföras.

Taskkräftan (Cancer Pagurus)[2] uppehåller sig i stora hafvet och nalkas våra vestra kuster, så väl som några flera, hvilka äro såsom särskilta Arter med henne beslägtade. Hon igenkännes på Ryggskalet, som, å ömse sidor om hufvudet framtill, har 9 veck eller fåror i kanten; hennes

  1. Vår tids bäste Zoologer hafva delat Crustacea i tvenne ordningar: Entomostraca och Malacostraca (Astacoridea Dumeril). De förre omfatta 3 familjer; Clypeacea, Ostrocardoa och Gymnota, hvilka närma sig mycket till hvarandra i hänseende till organisationen. Deras kropp är icke helt och hållet betäckt med en sådan kalkskorpa som de följande, utan snarare med liksom tunna böjliga lameller af hornlik natur. Deras antenner förbytas ofta till simfötter, och munnens frät-redskan äro mindre sammansatta. Ögonen äro derjemte mycket små, stundom i ett enda förenade, och fötterne sällan ändade med knipklor. Stor del af dem äro dessutom idel mikroskopiska djur.

    Malacostraca utgöra de egentliga skorpdjuren, och hafva alla en hård kalkartad betäckning, och de flesta hufvudet förenadt med Ryggskalet. De sammanfördes alla af von Linné under ett gemensamt slägte, Cancer, hvars stora olikformighet emellan dess talrika, så kallade Arter föranledt till deras indelning i familjerna Oxyrinchi, Cancriformes, Macrouri och Arthrocephali. Det bör ock billigt nämnas, att Hr. Leach, Englands berömde Entomolog, äfven föreslagit en genare indelning af denna flock, 1) uti Podophtalma (med skaftade ögon) och desse i Brachyura och Macroura, och 2) uti Edriophtalma (de, hos hvilka ögonen icke äro utstående.)

  2. Namnet Pagurus, som härleder sig från Grekiskan, betyder in præruptis, ripis habitans. Man igenfinner det hos Plinius och andra forntidens författare. Utan tvifvel tillegnades detsamma åt flera särskilta arter; och som man tidigt bemödade sig att utfinna natur, anlag och egenskaper hos de lefvande varelserna, blef Krabban ansedd som en symbol af visdom och slughet, hvilken hon för sitt sjelfbestånd sades visa vid flera tillfällen. Paguri sapientia var också en ordspråk hos Romarne, och det är sannolikt att Krabban för denna förmenta dygd hängdes om halsen på den Ephesiska Dianas bild.