Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/253

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
98
TASK-KRÄFTA.

förenade hår, men på de yttersta lederna rundt ikring; dessutom äro desse delar spräckligt tecknade öfverallt med rostbruna fläckar eller punkter. Stjerten, som är oval, har 6 afdelningar från basen, som utgöras af en smal, nästan jemnbred lamell som binder stjerten vid kroppen. De fyra första lederne äro ungefär af lika bredd, den femte är störst, och den sjette eller yttersta mest triangulär med rundade hörn. Alla äro håriga i kanten. Inunder stjerten går längs efter densamma midtpå en upphöjd knölig kanal med öppning i spetsen för excrementerne, och på sidan om kanalen, fyra gaffelformiga, rörliga, hårkantade brosk. Dessa sitta parvis på hvar led af de fyra bredaste, men de två yttersta äga inga. I håligheten på kroppens undre sida, der stjerten ligger liksom inpassad, är en fåra och på midten af denna ett stort rundt hål vid hvar sida, samt ett udda framför dem midt i fåran, från hvilka hål rommen utgår. Af dessa äro de 2 som sitta i bredd störst och försedde med en hinna, som intränger i kroppen, men saknas hos det främre, hvilket är minst, och kanske ej öppet. Så förhåller det sig på Honan. Hos Hanen har stjerten, på lika sätt betraktad, endast fyra hårkantade leder; den andra från basen längst och bredast. För öfrigt är stjerten mycket smalare. Under betäckningen ligger ett hvitt kött, uttömnings-kanalen intager hela bredden, och öppningen (anus) tillsluten med en valvel. I stället för de gaffellika brosken hos Honan, finnas här blott 2 enkla, raka och nederst ledfulla utskott, fästade på första leden, vid hvar sida om förrnämnde kanal. De beskrifna hålen under Honans stjert, saknas här alldeles, blott ett synes midt i fåran, och går snedt framifrån inåt. Hanen tyckes hafva större klor och ben. Eljest äro könen till utseendet mycket lika hvarannan.

Flera fenomen, som i dessa djurens ekonomi förekomma, förtjente väl att nu anföras, t. e. om parnings sättet, affödans framalstrande, den skorpagtiga ytans förnyande, lefnadssättet, styrkan, m. m.; men några upplysningar, dem vi funnit nödigt att än vidare inhämta, nödga oss att spara dessa tillägg för en annan gång, då beskrifningen öfver en inhemsk Art af samma slägte åter öfverlemnas till den benägna Läsaren.

Detta slags Krabba fångas i Vestra Skärgården, vanligen i Hummerlinor jemte Hummern, och betalas väl, då den finnes till salu, helst den anses i orten som en läcker