Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/261

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


I<>4 »YNT-K.RÄK.ET.

grii, sedan den dernäst följande, octi till slut sjelfva halsen och hufvudet.

Kroppen således utkommen, figer 4—IO Hti; längd. Största bredden tversöfver är en linie, och vid halsen en half. Pel och hållen, från blåsan tilt hufvudet, består den af ci ttuHra rynkor sam ligga på hvarannan, samt störst ju nirmare blåsan, och smalast, ofta försvinnande framåt hufvudet. En djupare fåra ligger emellan 2:n« rynkor, hvarigenom en utstående eller convex ring formeras inom kröp" pen: och som de yUre rynkorna då blifva ömsom större, så får kroppen efter hela längden en våglik yta. — För öfrigt är den som en tom säck, som hyser blott litet af en klar vätska, med några deri flytande klotrunda små gryn, utan vidare spår til! inelfvor. Ingen fibrös struetur han upptäckas i kroppen, f huru den töjer muskulära contracuoner; och desu synas bos tnelfve-kräken, t. e. Binnikemasken , i kraft öfverträffa den som våra muskler äga.

Hufvudet, som slutar halsen, är af hnlfrund form och framtill irubltspetsadt. Mud blotta ögat kan det dock knappt trskilas. Rundtomkring detsamma sitta 4 sugvårtor, liksom små upphöjningar, hvaraf hufvudet synes nästan fyrhörnigt. Dessa vårtor äro genomskinliga , och förmodligen, sugrör, helst med synglnset upptäckas 4 Ijnsa strimmor tom löpa ned derifrån åt halsen och försvinna i kroppen.

Jemte sugvårtorna, omger en dubbel ring af huliingnr hufvudets ända. Man ser nemligen dubbla rader af blinda öppningar eller kanaler, i5 i hvar rad, parallela och lika åtskilda sinsemellan. Uti hvar och en af dem sitter en holling eller krok; alla broskagtiga, genomskinliga, lika stora i raden; men de i den främre större, inåt krökta och fyrkanliga samt skönjas endast med synglasels biträde. De omfattas hvar och en af sin knnal, såsom i en slida, men kunna ej indragas. På döda kräk skola de stundom saknas, då endast lika många öppningar äro synlig», Desse hakar eller hullingar, som vetta åt sugvårtorna, tjena att haka sig fast vid närgränsande sidor. Ändan af hufvudet som utskjuter vid hakringen, må kallas snytet, som är trubbigt och utan mynning, och utkommer sist vid utvecklingen af kropp och hufvud. Det är ihåligt liksom kroppen, och kan indragas inom hakringen *)■

  • ) Sjelfra utvecklings-gradrroa äro, som Gacze antecknar dt>m , följande:

Jui-,: börjar eo blusa hk en genomskinlig droppe. Småningom förstorad, bil>br sig Tid dess inre yta en mörk punkt, som sedan urgör Maskens kropp, hvilken, omsider iuLkuiiuud, har dtn egenskapen