ändrad beskaffenhet af köttmassan, nära de ställen der Maskarne med sina blåsor såsom inhysta förekomma.
Gœze var den förste, som, sedan han fullkomligen bevist Mask-Kräkets tillvaro hos Svinet, föll på den tankan att det också kunde finnas hos Menniskor[1]. Det dröjde icke heller länge, förrän Werner[2] äfven beviste verkligheten häraf, ehuru han ansåg det som särskilt art från Svindyntet[3]. Bland många andra åsyna vittnen[4], har i synnerhet Steinbuch, vid anställda liköppningar, funnit samma Dynt-Kräk emellan de flesta ryggmusklerne. Treutler upptäckte det äfven hos några Apor (Simia sylvanus och Patas), hvilka han som Anatom fick tillfälle att undersöka. Också har Apan ett annat mask-kräk gemensamt med Menniskan, en och samma Tarm-Mask, neml. Tricocephalus dispar. Hvad Svinet åter angår, delar det, som bekant är, med Menniskan företrädet framför andra djur, att vara allmännare spridt öfver Jordklotet; och då Blumenbuch härleder detta företräde från den finare och lösare cellväfven i menniskokroppen, så torde väl sådant icke heller kunna frånkännas Svinet. Det är med dess kött som Menniskors skall efter Anthropophagers utlåtelser, komma närmast i läcker smak. Som man vet, är det ock mycken likhet i förhållandet af de inre delarne; och utom allt är (Menniskor och Apor undantagne) Svinet det enda bland de däggande
- ↑ Neueste Entdeckung l. c. s. 25.
- ↑ Brev. Expos. Cout. 2. p. 2. T. 1.
- ↑ 1. ansåg han det som en större art; men storleken är föränderlig, från hirskornets till ärtens. 2 nekade hak-kransens närvaro, men finnes hos båda. 3. beskref det med längre snyte och dubbel rad af sugvårtor på hufvudet; dessa äro likväl endast de förutnämnde kanaler eller slidor för hullingarne, och det utdragna snytet är tillfälligt. 4. benämnde den del som förenas med stjertblåsan, för vaginal-capsel; men det är Kräkets egen kropp; med ett ord; ingen specifik skillnad gifves. Bägge äga den yttre blåsan (kanske lite tunnare hos Menniskan), bägge äga samma form, samma genomskinliga sugvårtor, samma ljusa färg.
- ↑
- Fischer Tæniæ hydatigenæ in plexu chorideo inventæ historia 1789.
- Kölpin merkwürdige Krankeits Geschichte, in Schrift. der Berl. Ges. Nat. forsch. fr. 1. 348.
- Schröder Comment de Hydatidibus in corp. humano. Reintel. 1790.
- Rudolphi über die Hydatiden thierisch. Körper. Anat. physiol. Abhandl. Berlin 1802.
- Himly Beobach. u. Beschr. des Finnenwurms bei den Meschen. Hufeland. Med Journ. 1809. Dec. s. 115. Han har också funnit Dynt i hjernan.
- Florman i K. V. A. Handl. 1810. s. 178.
