Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/264

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
107
DYNT-KRÄKET.

hos hvilket Dyntet finnes, och samma Spolmask tillhör både detta fyrfota djur och Menniskan.


Efter denna physiologiska betraktelse må några anmärkningar i ekonomiskt afseende bifogas.

Svin-Dyntet upptäckes hos 2—3:åriga Svin, sällan hos yngre, aldrig hos årsgamla eller Grisar. De dermed behäftade röja inga utvertes krämpor, inga periodiska anfall af kramp, någon gång fast sällan svindel eller något likt kringsjukan hos Fåren[1]. De äta vanligen mycket, men visa sig hvarken trögare eller oroligare än andra då de hållas inneslutna. Inga yttre tecken utmärka Dyntets närvaro, om icke de tjockare eller pösigare kinderne eller om tungan utdrages finnas Dyntblåsor derunder sittande. Det är ock der det först visar sig, och sedan i de mest muskulösa delar såsom i skinkorna, men sällan i späcket eller några af inelfvorna.

Man har således uppställt några vigtiga frågor, och på sätt som följer, sökt besvara dem:

  1. Är en dyntfull köttmassa såsom matämne verkligen skadlig för helsan? Då kreaturet icke upphör att äta, inga utvertes sjukdoms-tillfälligheter märkas, intet minsta spår af sårnad, bulnad eller förändradt utseende på de ställen der Dyntet sitter eller sutit; inga sjukdoms-händelser antecknade hos Menniskor efter njutningen af så beskaffad föda (hvilken äfven i smaken påstås äga företräde), så, säger man, det icke är skäl att anse den för ohelsosam, helst Dyntet icke kan kallas en sjukdom hos djuret. Hvarföre, der ingen annan betänklighet äger rum eller äckeln, hvaremot är ingen lag, synes bruket sannolikt icke medföra vådliga följder, lika litet som förtärandet af vissa djurdelar t. e. Lefren hos Får, som kan hysa myriader af dylik natur, och man känner det icke; och huru ofta har icke Svinköttet ingått i större leveranser m m., och månne det dyntfria då endast kommit i beräkning? Huruvida ändtligen ett sådant, i allmänhet ej för felfritt ansedt födämne, såsom saluvara bör höra under Polisens tillsyn, lemna vi åt andra att afgöra[2].
    1. Så väl Prof. Rudolphi, som Prof. Florman hafva anmärkt yrhet hos Svin från verklig Dyntsamling i hjernan. Se K.. Vet. Akad. Handl. 1815. s. 132. följ. som visar att det kan ock finnas utom i de muskulära delarne. Fårens kringsjuka härleder sig från ett annat slags Blåsmask, Cœnurus cerebralis, som endast finnes i deras hjerna.
    2. En sednare författare har gissningsvis anfört, om icke Svin-Dyntet skulle kunne fortplantas genom födan å ömse sidor hos Svin och