Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/272

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


ghapling. *o7

känd, genom den artkarakter, som ofvanföre blifvit nämnd. — IHen fiar för öfrigt en låg, likasom nedtryckt ställning. Dess kropp är framåt smalarc, bakåt tilltagande i tjocklek, med något hvälfd rygg, och tätt beklädd med långa hår, af hvilka en del äro silkeslikn, en del mera strälva eller borstlika; hufvudets och fötternas beklädning består af kortare hår, och kroppen nr inunder mera gleshärig. Hufvudet år baktill bredare, framåt afsmalnande; nosen svart, fuktig. Läpparne ej framstående; morrbåren få, Ögonen äro svartbruna, temligen vidt åtskilda , små, ej vids, såsom eljest på så många af de djur, som lefva i mörkret. Ögats blinkhinna är stor, och betäcker nästan hela ögat. Öronen korta, nästan undangömda al hårbeklädningen, svarta med hvit spets.

Sjelfva hufvudet är hvitt, på hvar sida tecknadt med ett temligen bredt, svart och väl begränsadt strek, som börjar bakom nosen , omfattar ögat , samt går öfver örat bakåt nacken , der det förlorar sig. Strupen är likaledes svart. Kroppen är ofvanpå skymlig , genom en ojemn blandning af giått, smutsigt hvitt eller gutngtigt, samt mer eller mindre svart. Sjelfva håren äro olikfärgade, eller tecknade med ringar. Inunder är kroppen svart eller svartbrun ; ett mera ovanligt förhållande, som nästan endast träffas hos några arter af hälgångrarne. Nämnde färg aga äfven fötterne-. Svansen är kort, ungefär af halfva hufvudets längd, smutsigt hvitgul, enfärgad, med långa siripiga hår. Emellan svansens fäste och anus finnes en särskilt öppning, en organ som Gräflingen har gemensam med Hyenan och flera nf Linnés fordna Viverra-arter, nemligen ett slags pung, hvari en seg, illa luktande vätska secemeras.

Honan är i det hela alldeles, så tecknad som hanen. Hon äger 4 spenor på hvar sida, hvaraf de främre sälta på bröstet, de andra på buken *).

Gräflingens nu beskrifna färgteckning synes hos oss ej underkastad någon förändring , endast varierande emellan mera ljust filer möikt, olIi nfveu detio oberuenda af årstiderna. — I Tyikland påstår man sig någon gång hafva funnit helt mörka, ljusa, eller med bruna fläckar tecknade Gräflingar; men någon sådan varietet har vetterligen aldrig blif ■•) Nihsort Skand. Fauns I. p. 103.— Schreber och Fr. Cuvier uppgif?» enuasi 5 par spenvurlor; hvaraf de irämjttt sitta på bröstet.