Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/275

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


J IO

GRÄFLING.

läckerheter, och som aV.a björnartade djur med särdeles begärligliet uppsöka harting, lär Gräflingen, som ej gerna kan komma ät bu skatta egentliga bikakor, söka ersättning medelst plundring af hummelbon.

Sedan han under sommaren och hösten förplägat sig med ofvannämnde födoämnen, som nog ymnigt och makligt kunnat erhållas, samt dessemellan tillbragt större delen ef dygnet i hvila, finnes Gräflingen om hösten likasom gödd och öfverdragen med felt. Med ett sådant förråd «f hull trotsar han sin långa vinterfasta. Han rullar dervid ihop sig och' sticker nosen i den ofvan beskrifna särskilta öppning, som finnes under svansen. Man bar trott, alt han af den der secernerade vätskan sög ett slags näringsämne; detta är likväl icke sannolikt, emedan ett redan secerneradt ämne icke kan tjena till föda för samma djur. Sannolikare underhålles hans vegetativa lif på bekostnad ef det öfverflödiga hull, hvarmed han om hösten är försedd, och om af den i analpungen secernerade vätskan något insupes, så tjenar det förmodligen, liksom saliven, till något annat ändamål, rm-n ej directe till näringsämne.

Gräflingen lefver i monogami, men hane och hona vistas sällan tillsamman oftare än under parningstiden, som inträffar sent på hösten. Honan går drägtig 10 eller fi veckor, och löder emot slutet af vintern 3 lill 5 ungar, hvilka framkomma blinde och qvarblilvn hos modern till framemot hösten. På andra året uppnå de sin fullkomliga storlek. Gräflingen anses upphinna en ålder af is —15 år.

Unga Gr.irlingar kunna lätt tämjas; de förlora då mycket så väl af sin vildhet som skygghet; och förlikas ganska väl med de vänligs husdjuren. Deras föda fordrar ej mycken omsorg , emedan de håll* till godo nästan allt hvad i köket undanskrädes. Bit varmt läge är den beqvämlighet, hvarom de i synnerhet äro angelägne. De underhålläs på detta sätt likväl endast för ro skull; någon särskilt nytta har man icke kunnat draga af späka GrnfUngar, och djurets föga Jämgligfiet ger ej särdeles anledning till försök. Dess kött lur en något äcklig bismak, till hvars undanrödjande lordras en skicklig tillredning. Deremot har skinnet af detta djur mera värde, såsom både starkt och. motstående väta, hvarföre det i synnerhet nyttjas lill jagtväskor, ränslar och åtskilliga öfverdrag. Det anses erhållas