Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/276

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
111
GRÄFLING.

bäst höstetiden. Äfven kunna håren användas till borstar och penslar.

Gräflingens inflytelse på naturens allmänna hushållning synes ej vara särdeles hvarken utmärkt eller betydlig. Den minskning han i det hela torde göra på insekter, maskar och mindre djur, lär, i jemnförelse med dessas oberäkneliga myckenhet, ej vara särdeles anmärkningsvärd. — Den skada han stundom åstadkommer på ängar, och i synnerhet på rotland, är väl den betydligaste, och snart sagdt äfven den enda han tillfogar landtmannen.

Jägaren igenkänner lätt Gräflingens spår; de äro nästan trekantiga, med märken efter dess fem hvassa klor, af hvilka de fyra äro mera framstående. Vid vanlig gång lemnar djuret spåren i zigzag, jagad nästan i trianglar. — Vanligast jagas Gräflingen med så kallade Dachsar eller Dachshundar, hvilkas låga kropp och korta ben göra dem skickliga att inkrypa i dess hålor och utdrifva honom ur de tillfälliga gömslor han jagad kan komma åt att intaga. Eller ock uppspanar man honom med jagthundar, då han om natten är ute; eller man uppgräfver honom ur hans boning, hvilken metod likväl faller sig ganska besvärlig, och hvarvid djuret, genom hastigt uppkastade fördämningar, söker dölja sig. Lättast fångas han med trampjern eller uttersaxar, som på behörigt vis utläggas vid hans ingångar. — Gräflingen är ganska seglifvad.

Han uppehåller sig i nästan hela Europa, måhända med undantag af Turkiet och de södra öarna. Den säges äfven bebo Norra Amerika, så vida den der förekommande verkligen är samma art. I Skandinavien är den ej sällsynt; den håller sig helst i skogsbryn, men undviker slättlandet.

Gräflingen synes knappt hafva varit känd af de gamla grekiska författarne; för de romerska deremot var han ganska väl bekant, och kallas af dem än Taxus än Meles. — Han har för öfrigt vunnit föga rygtbarhet, om icke för sin sömnsjuka, och blifvit upptagen hvarken bland sinnebildskonstens eller poesiens figurer[1].

  1. Att han ej omnämnes ibland personalen i Æsopi fabler, förklaras lätt af hans nordligare hemvist; han spelar deremot en så mycket utmärktare roll i Reineke Fuchs, der han bär namnet Grimbart, men föreställes såsom Reinekes brorson, såsom honom tillgifven och af en slug karakter; således föga målad efter naturen.