Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


HO

SLÄT TOMTORM.

Hela kroppen är ofvanpå af en »mutsigt rostbrun ocu i grått stötande färg, som på sidorna är något ljusare. Från näsborrarna löper genom ögat till munvinkeln en mörk Jefverbrnn strimma, som slutas något nedåt böjd. På nacken finnes en hjertformig mörkbrun fläck, hvars framåt vända spets är obestämd, dessutom några små mörka, obestämda fläckar. Längs uiåt ryggen löper en dubbel rad af mörka, uddiga fläckar, hvilka endast på halsen sitta parallelt, men sedan mer eller mindre omvexlande. Dessa fläckars form är ganska föränderlig, vanligast synas de sammansatta af 3 korta, ojemt hopflytande strek, och sprida sig ej öfver sjelFva ryggraden, som då presenterar en ljusare linie ; på andra exemplar sammanlöpa deremot dessa fläckar här och der midtpå ryggen, och bilda då uddiga eller vågiga tverstriinmor,

Hvarje fjäll är vid nogare påseende gråskymligt, samt mot spetsen märkt med en eller tvenne mörka punkter. — Buksköldarne äro, på alla de äldre exemplar vi kunnat jemföra, grå, och endast mot sidorna stundom ljus-prickiga. Såväl deras som svans-sköldarnas färg och utseende visa föga olikhet med hvad som redan finnes framstäldt på figurerna öfver Cohtber Berits och Prester.

Den af Herr Goes meddelade yngre individen är endast 4 tum Jång, och af en gåspennas tjocklek. Ryggens färgteckning öfverensstämmer med de äldre ormarnas , endas.t att fläckarna synas sitta något tätare; men inunder fir den htlt ljus, med bleka, nästan hvitagliga buksköldar, Denna unge afviker likväl mest från de äldre i anseende till hufvudet* teckning; ty den hjertformiga mörka fläcken är här mera utvidgad, bredare, och i synnerhet mera utspridd framåt, så alt nästan hela hufvudet synes lefverbrunt *). Fjällen synas kortare och rundare än på de äldre, men äro för öfrigt lika släta, och utvisa således omisskänneligen, att exemplaret tillhör denna art.

Om Zoologen någon gång har svårt att finna säkra och lätt märkbara kännetecken för de olika arterna, så är detta visserligen fallet med orm-arterna, hvilkas enkla, enformiga skapnad, saknad af yttre lemmar och föränderliga färg, lemna så fä ämnen till artkarakterer öfriga. Z.i«h^ karakterise

  • ) Denna mörkare teckning af hufvudet på dea yngre individen är it

mycket mera anmäikuingsvärd, «om den genom en fullkomlig analogi med det torhSllaade, som på den sa kallade Espingen, Vip. Ckersea,

■'ger rum, tjenar till att nytt bevis, att tl«»a*5ntlasi « en yngre Berus.