Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/291

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
110
SLÄT TOMTORM.

Hela kroppen är ofvanpå af en smutsigt rostbrun och i grått stötande färg, som på sidorna är något ljusare. Från näsborrarna löper genom ögat till munvinkeln en mörk lefverbrun strimma, som slutas något nedåt böjd. På nacken finnes en hjertformig mörkbrun fläck, hvars framåt vända spets är obestämd, dessutom några små mörka, obestämda fläckar. Längs utåt ryggen löper en dubbel rad af mörka, uddiga fläckar, hvilka endast på halsen sitta parallelt, men sedan mer eller mindre omvexlande. Dessa fläckars form är ganska föränderlig, vanligast synas de sammansatta af 3 korta, ojemt hopflytande strek, och sprida sig ej öfver sjelfva ryggraden, som då presenterar en ljusare linie; på andra exemplar sammanlöpa deremot dessa fläckar här och der midtpå ryggen, och bilda då uddiga eller vågiga tverstrimmor.

Hvarje fjäll är vid nogare påseende gråskymligt, samt mot spetsen märkt med en eller tvenne mörka punkter. — Buksköldarne äro, på alla de äldre exemplar vi kunnat jemföra, grå, och endast mot sidorna stundom ljus-prickiga. Såväl deras som svans-sköldarnas färg och utseende visa föga olikhet med hvad som redan finnes framstäldt på figurerna öfver Coluber Berus och Prester.

Den af Herr Goes meddelade yngre individen är endast 4 tum lång, och af en gåspennas tjocklek. Ryggens färgteckning öfverensstämmer med de äldre ormarnas, endast att fläckarna synas sitta något tätare; men inunder är den helt ljus, med bleka, nästan hvitagtiga buksköldar. Denna unge afviker likväl mest från de äldre i anseende till hufvudets teckning; ty den hjertformiga mörka fläcken är här mera utvidgad, bredare, och i synnerhet mera utspridd framåt, så att nästan hela hufvudet synes lefverbrunt[1]. Fjällen synas kortare och rundare än på de äldre, men äro för öfrigt lika släta, och utvisa således omisskänneligen, att exemplaret tillhör denna art.

Om Zoologen någon gång har svårt att finna säkra och lätt märkbara kännetecken för de olika arterna, så är detta visserligen fallet med orm-arterna, hvilkas enkla, enformiga skapnad, saknad af yttre lemmar och föränderliga färg, lemna så få ämnen till artkarakterer öfriga. Linné karakterise-

  1. Denna mörkare teckning af hufvudet på den yngre individen är så mycket mera anmärkningsvärd, som den genom en fullkomlig analogi med det förhållande, som på den så kallade Espingen, Vip. Chersea, äger rum, tjenar till ett nytt bevis, att denna endast är en yngre Berus.