Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
109
SLÄT TOMTORM.

Vip. Prester (Sv. Zool. Häft 9 n:o 51) en fullväxt svart Artförändring.

Af det oskadliga Tomtorms-slägtet, Coluber, äger Skandinaviens Fauna deremot tvenne arter, nemligen den allmänt bekanta Tomtormen, Col. natrix, så lätt känd af de hvitgula fläckarna bakom nacken, samt den här nu ifrågavarande släta Tomtormen, Col. lævis.

Såväl från den vanliga Tomtormen som från alla andra Svensks Ormarter, skiljer sig denna genast genom alldeles släta (plana), okälade fjäll; då deremot på våra öfriga ormar hvarje fjäll äger en liten kant eller köl längsefter. Dess lefnadssätt torde närmast öfverensstämma med Tomt-ormens, men artens sällsynthet hos oss har ej lemnat tillfälle att derom inhemta nogare kännedom. Den synes åtminstone ej, såsom vanliga Snoken, trifvas omkring ladugårdar, eller lägga sina egg i gödselhögarne, i hvilket fall den troligen icke så länge kunnat undgå allmänna uppmärksamheten. — Enligt Friwaldsky föder den lefvande ungar, uppehåller sig i synnerhet på fuktiga och skuggrika ställen, lefver af maskar, insekter och andra mindre djur, samt uppnår en längd af 2, till 2½ fot.

Äfven denna arts geografiska utbredning på skandinaviska halfön återstår ännu att iakttaga. Professor Sparrman har erhållit exemplar af densamma i trakten omkring Stockholm , och K. V. Ak. Museum har att lucka Herr E. Goes för originalet till här bifogade figur, äfvensom för en helt ung individ, båda tagna i Östergöthland, och trakten omkring Skenninge[1].

Då Svensk Zoologi lemnar denna framställning af en bland Skandinaviens mindre observerade Amfibier, sker det med den önskan och det hopp, att derigenom väcka en allmännare uppmärksamhet på detta föremål, och sålunda föranleda bidrag till en framdeles fullständigare historie om denna art.

Det återstår här endast att bifoga en utförligare beskrifning öfver dess utseende.

  1. I Westergöthland, där jag under flera år sökt fästa en särdeles uppmärksamhet på de förekommande ormarterna, har jag icke blifvit denna varse.