Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


SLÄT TOMTORM. IOg

Vip. Prester (Sv. Zool. Haft 9 n:o Si) en fullväxt ivart Artförändring.

AF det oskadliga Tomtorms • slägtet, Colnber, äger Skandinaviens Fauna deremot tvenne arter, nemligen den allmänt bekanta Tomtormen, Col. natrix, så lätt känd af de hvirgula Häckarna bakom nacken, samiden här nu ifrågavarande släta Tomtormen, Cat. Ixvis.

Såväl fr fm den vanliga Tomtormen 10m från alla andra Svensks Ormarier, skiljer sig denna genast genom alldeles släta (plana), aliiilade fjäll; då deremot på våra öfriga ormar hvarje Jjäll äger en liten kant eller köl längsefter. Dess lefnadssätt torde närmast öfverensstämma med Tomt-ormens, men artens sällsynthet hos oss har ej lemnat tillfälle att derom inhemta nogare kännedom. Den synes åtminstone ej, såsom vanliga Snoken, trifvas omkring ladugårdar, eller lägga sina egg i gödselbögame, i hvilket fall den troligen icke så länge kunnat undgå allmänna uppmärksamheten. — Enligt Friwaldsky föder den lefvande ungar, uppehåller lig i synnerhet på fuktiga och skuggrika ställen, lefver af maskar, insekter och andra mindre djur, samt uppnår en längd af 2, till i.\ fot.

Äfven denna arts geografiska utbredning på skandinaviska halfön återstår ännu alt iakttaga. Professor Sparrman har erhållit exemplar af densamma i trakten omkring Stockholm , och K. V. Ak. Museum har att lucka Herr E. Goes för originalet lill här bifogade figur, äfvensom för en helt ung inUivid, båda tagna i Östergöthland, och trakten ornkring Skenninge *).

Då Svensk Zoologi lemnar denna framställning af en bland Skandinaviens mindre observerade Amfibier, sker det med den önskan och det hopp, att derigenom väcka en allmännare uppmärksamhet på detta föremål, och sålunda föranleda bidrag till en framdeles fullständigare historie om denna art.

Det återstår här endast att bifoga en utförligare beskrifning öfver dess utseende.

•) I We$ter»öih'«nd, ärt fag under flera år sekt fiista en särdeles "ppmätkjamhet på dt förekommande örminerna, Siar jo» icke biifiitdeanj rarse.