Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/306

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


VANLIG »FPA I03

och är ganska allmän i Sveriges södra och medlersta provinser; men huru långt åt Norr den trallas, är ännu icko bekant.

Nepa lefver 1 synnerhet i grundare vatten, så väl i flytande som i stillastående, men fordrar en dyig botten, hvarest den i anseende till sin naturliga grå och smuistga färg nästan endast genom sina rörelser kan upptäckas.

Vid den tid då vår-solen börjat nppljnmma de vattensamlingar, som äro dessa Insekten tillhåll, framkomma ungarne ur de lif modern på sjelfva botten aflemnade egg. I början gankn små, pläga de i slutet af Maj eller i början af luni hafva hunnit till den storlek bifogade fig. t utvisar. Af det sedermera så långt utdragna luftröret skönjes då ännu knnppt något spär; kroppens öfliga delar äga redan i det närmaste sin bestämda form, ehuru utan tecken till vingar. Den yttre huden, som under kroppens beständiga tillväxt ej råt att mera utvidgas, spricker och afklädes; djuret fortfar att växa lill dess d(et uppnått storleken af fig. 2, då huden å nyo cnibytes, och efter någon tid äfven för tredje gingen. Efter denna period framkomma de spår till vingar, som på lig 5 skönjas. Vid instundande fjerde och sista hudömsning pläga dessa larver begifva sig närmare upp till vattenytan, att, efter skedd förvandling, de framskjutande ringarna må kunna obehindradt utveckla sig, och tillika med hela kroppen vinna mera stadga i luften. Den sålunda fullväxla Nepan är Hg. 4 aftecknsd i hvilande ställning; Hg. 5 visar densamma flygande.

Äfven såsom fullväxt fortfar Nepan att vistas i vattnet och träffas aldrig, om ej tillfälligtvis, på det torra. Af sin förmåga att flyga synes den mera sällan begagna sig, om ej Tör att fötflytta sig från ett vatten till ett annat, i synnerhet om dess förra tillhåll hotar att uttorkas. Den väljer då för sin flyttning helst den mörkare tiden af dygnet Hela Insektens dunkla och visst icke behagliga utseende bär också den dystra stämpeln af ett djur,, som tillhör mörkret, och som vid sin utveckling, bland dyen på botten under vattnet, ej rönt solstrålarnas lifvande och förskönande inflytelse. Det enda som ger hela denna mörka bild ett något lifligare uttryck, är den höga mönje-röda färg, som pryder sjelfva bålens rygg, hvilken också endast är synbar när djuret flygande öfverger sitt vanliga dunkla tillhåll