Hoppa till innehållet

Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/57

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

70

På skelettet räknar man 7 knotor för halsen och 13 som tillhöra ryggen. De derpå följande äro vanligt 45-46. Ländknotornas stora tverspetsar bevisa också den styrka som bakdelen äger, 13 refben sitta på hvar sida, men 6 endast äro förenade med bröstbenet, som är bakåt krökt och i 2 grenar deladt.

Tumlaren har en stor hjerna, jemförd med djurets hela volum. Med undantag af Apornas och deras närmaste fränders är, utom bristen af första nerfparet, likheten med menniskans märkvärdig, både till utvidgning, konvex yta, antal af krökningar, och vidd utöfver lilla hjernan. Det inre örat formeras, som förut sades hos Hvalarne, af ett eget isoleradt ben, och den så kallade Eustachii gång öppnar sig i Näskanalen, utan tvifvel för att bättre fatta ljudet i luften; och som de för lukt-organet troligen bestämde stora kaviteter i kindbenen, försedde innantill med en hinna lik snorhinnan och nervgrenar från det 5:te paret, äfven med samma gång förenas, så kunde man säga med Cuvier, att Tumlaren på visst sätt hör med näsan och luktar med örat. Hvarken i luftstrupen eller i den der ofvanför formerade pyramiden finnes något som liknar ett öfre lufthål (Glottis), hvilket synes neka djuret att kunna yttra annat än ett doft, stönande ljud. Så väl lungorna som hjertat äro utmärkt stora; lefvern deremot af mindre vidd och blott 2:flikig och utan gallblåsa. Njurarne ha intet bäcken, men dela sig liksom hos Björnarne i flera lober; och såsom till mjelten hörande har man ansett 7 små delar från storleken af en ärt till den af en kastanie. Ändtligen förtjena magarne att nogare anmärkas: de äro 4 till antalet. Matstrupen leder till den första som är säcklik, innantill på längden rynkad och beklädd med en sammetslik hinna. Öfvergången ur denna i den följande är hopdragen på 2 ställen, och har af några fått namn af särskilt mage. Den andra är lika stor som den förstnämde, rund, och af tjock, fastän mjuk sammansättning, och dess rynkor löpa snedare. En kort och vid båda ändar hopsnörpt gång förenar denna med den tredje som är hinnaktig, och liknar en tarm krökt som ett S och inuti porös, och den fjerde är äfven alldeles rund och rynkad, och det är i denna som gångarne från lefvern och kröset öppna sig. Härifrån går tarmkanalen rynkad på längden, utan blindtarm, under minskande af sin vidd och tjocklek ända till Anus. Hela kanalen utgör 12 gånger djurets längd.