Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/59

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


72

TUMLAREN.

dem, äro de också säkra forebud för annalkande stormar, då de med pilens fart skynda mot det väderstreck, hvar» ifrån ovädret kommer,

De äro temligen seglifvade, och visa det under flera timmar sedan de blifvit upptagne eller på landet uppdnfne.

På somliga trakter af hafven ser man dem allmännare under vintermånaderne, på andra i talrikare mängd sommartiden. Sjelfve tyranner öfver de smärrn fisknrna, måste de också erkänna somliga af de större djuren for sina. Sådan är i synnerhet en af Blåsarne (Hhyseler microps}, hvilken, ehurn af deras egen familj , förföljer och uppfräter dem. Och hvilken olycka ha de icke att befara från Fiskares nät och harpuner, som gäcka deras snabbhet att på djupet söka sin räddning. Det är egentligen för Trallen, innehållen i det tjocka späcket under huden, som de nu för tiden fångas af Holländare, äfven som af Åboer vid Norrska kusten och nära Danska bundet, Emedlertid var äfven köttet, som i smaken stiges likna det af Sjöfågel, fordom en Kunglig rätt i England, ännu i Henrik Lilits tid; och en författare under Elisabt-.ts omtalar, huru ett sådant djur, fångadt för Hertigen of Norfolks räkning, och som delade det med sina vänner, åts bäst med Porpessesauce, tillredd af ättika, rifvit bröd och socker. Gröniändarne, som räkna Tumlaren blår4 deras läckerheter, göra sig mindre möda med anrättningen. De förtära köttet både kokt och stekt, sedan det likväl förut, genom en grad förruttnelse blifvit mörare. Dessutom röka de det och äfven nedsalia, om tillfället så medgifver. Få Newfoundland skall ett slags Metvarst tillredas af köttet. Men Grönländaren hålier också det rå skinnet till goda med derpå sittande späck, som tillika förser honom med Lampolja, ehuru lukten deraf år odräglig. Sjelfva inelfvorna skrädas icke som närings-ämne, och senorna äro materialier för brukbara streck och bindsien Så lär nöden, och utan tvifvel smaken, en del af värt slägte att begagna hvad andra förkasta.

Tub. —■ i. Djuret, tecknadt efter naturen. — a. &%e~ lettfit kopieradt efter La Cépédes Hist. nat. des Cétacées. — Det vidsatta alnmåttet visar den naturliga storleken.