åldren beträffar, är den visserligen ännu obestämd som Paddan lär upphinna. Man har föregifva en tid af 15-16 år, men trovärdiga intyg ha bevisat möjligheten för henne att uppnå mer än ett dubbelt antal. Hennes seglifvade natur synes derjemte öfverträffa de flestes af lefvande varelser. Man har funnit paddor, sannolikt under förloppet af en oberäknelig mängd af år, inneslutne i ihåliga tråd, stenmassor och hålor, der de utan gemenskap med den yttre luften, bibehållits vid lif. Sådana fenomen äro för väl bestyrkta, for att med verkliga skäl motsägas[1]. Herisant besannade genom rön, att en padda lefde i 18 månader utan föda och luft i en tätt tillsluten låda; och andre ha i kärl öfvergjutit Paddor med gipsbruk och befunnit dem efter året ännu lefvande. Hvilka orsaker må än härtill sökas i djurets organisation, kunna vi dock icke neka en så besynnerlig egenskap vår beundran.
Paddan må kallas ett Ideal af det fula. Hon har varit i alla lider ett rysligt synämne, och förfärande för inbillningen. Ælian ansåg henne så giftig, att hon kunde, lik Basilisken, döda med blicken och andedrägten[2]. Juvenal deremot nöjde sig med att låta den Romerska matronan, ledsen vid sin kära halft, blanda Paddgift med det söta vinet i den läskande drycken som hon räckte honom[3]. Sednare åldrar, ännu vidskepligare, gåfvo djuret en viss trollkraft såsom ett hemlighetsfullt medel, hvaraf Shakespeare tillegnade hexor det magiska bruket dermed störa de aflidnas lugn. Gesner åter, syntes endast befara dess vådliga inflytande på de lefvande[4]. Det var också vidskepelsen som fordom skapade ett ämne i Paddans hufvud af många fördolda egenskaper, eller den så kallade Paddstenen (Bufonites, Crapaudine, Krötenstein); men alla dess dygder ha försvunnit vid upptäckten, att det är blott en fossil tand af något fiskslag.
Men vi lemna dikterna, för att öfverväga de tillmälen som göras Paddorna såsom giftiga. Inbillningen har utan
- ↑ Haller de corp. hum. fabr. Vol. 7. p. 151. Vett. Akad. Handl. V. 3. Hamb. Mag. 17. s. 552. 18. 265. Naturforsch. 1795. s. 3. etc.
- ↑ Hist. Anim. l. 9. c. 11.
- ↑
Occurrit Matrona potens, quâ molle Calenum
Porrectura viro miscet sitiente rubetam.Juvenal. Sat. 6. 658.
- ↑ »Ut vim coëundi, ni fallor, in viris tollerent». Gesner Hist, quadr. ovip. 72.
