Så snart honan skiljt romsträngarne ifrån sig, blifva de liggande, och börja genast att tilltaga i vidden. Efter något mer än en vecka äro de redan dubbelt tjockare, och efter 18 dagar är fostret bildadt, som kort derpå fritt från sitt slemmiga omhölje visar sig i vattenytan, och undergår småningom en lika förvandling som den vi förut vid den Ätliga grodan omtalat, tills Paddungen, alldeles utbildad, uppkrälar, ofta tusentals, ur sitt sumpiga ursprungsnäste, för att söka sig en fristad på det torra.
Paddorna nära sig, likt hela familjen, af Insekter, Maskar, Larver och Sniglar. Mot den instundande natten lemna de sina gömställen, för att på fria fältet söka sina fördelar. I regnigt och svalt väder kunna de också visa sig midt på dagen, bland högt gräs och i skogar, der tillräcklig skugga och fuktighet finnes. Vissa stinkande vexter såsom Surkullor, Paddörten, Odörten[1] m. fl. sägas utom maskkräken äfven tjena dem till föda. Så väl vingade som andra småkräk fångas af dem på ett sätt som är Amfibierne eget. När de fått deras rof i syne, skrida de allt närmare och med fästad starrblick liksom syfta åt föremålet, hvilket de, ofta på temligt afstånd, fånga med den klibbiga tungspetsen, hastigt som blixten utskjuten. Dess rörelser ske då liksom i halfcirkel, helst tungroten synes fästad framtill i undre käken och spetsen invikt mot svalget. Denna egenskap att efter utseendet fixera objektet och med ojemförlig qvickhet göra sig deraf mästare, må gifvit anledning att förmoda en viss tjusningskraft hos dessa djur[2]: en uråldrig idé, hvaraf vissheten torde förtjena att nogare bestämmas. Man saknar icke uppgifter om Paddor, som i gräset under bistockar liggande, i deras öppna svalg liksom nedkallat de på flustret sittande bien; och hvilket äfven gifvit orsak till anvisning om bigårdars renhållande från ogräs och skuggande vexter.
Efter fyra års förlopp ernår Paddan först förmåga att försöka sitt slägte. Hananes antal torde vara talrikast, och man har anmärkt 12-14 samlade kring en enda hona. J. Hunter öppnade på en gång flera hundrade Paddor, utan att finna annat än hanar ibland dem. Möjligtvis beror detta af stället och andra orsaker, kanske äfven af årstiden. Hvad
