tvifvel orsakat den farhåga, som man i allmänhet hyser för ett djur kanske så menlöst som något i sitt slägte. Det kan likväl icke nekas att Paddan, oaktadt sia synbara tröghet, kan retas ibland till häftigt utbrott af illska, hvarvid hon, utspänd och uppblåst, söker att med urinens kringsprutande och öppet gap sätta sig till motvärn. Bechstein såg en Padda kämpa med en Tomtorm, hvilken hon på nämde satt aflägsnade. Urinen inkommen i ögonen skall medföra de värsta följder, och den skarpa mjölksaft som utsipprar från kroppens yta, och öfverdrager den undra delen liksom med en fernissa, är säkert lika vådlig på sårade ställen, helst man sett en stark svullnad med mycken värk deraf uppkomma. I vissa landsorter äro Paddor fiuktade som Huggormar. Att de kunna bitas är likväl en orimlig beskyllning. Och då man tillika sett dem utan fara handteras med blotta händerna, att menniskor ätit dem o. s. v., torde de elaka egenskaperne kunna härledas af klimat, lokal, ålder m. m. Sjelfva det fula djuret kan, oaktadt sin naturliga böjelse för enslighet och skygghet för ljuset, såsom Husdjur ombyta sin lefnadsart. Sådant exempel visar den Paddan som Pennant omtalar, hvilken i 36 år vistades i ett hos i Devonshire i England. Hon var ovanligt stor, och hade, utom vintertiden då hon icke syntes, sin boning under trappan utanför huset. Härifrån framkom hon alltid om aftnarne, särdeles lockad när ljuset upptändes, och begärig att upplyftas på bordet för alt matas; denna visade aldrig tecken till elakt lynne, och var ett allmänt ämne för nyfikenheten på orten, och hade säkert länge varit det, om icke en lam korp beröfvat henne ett öga, hvaraf hon sattes ur stånd att med vanlig skicklighet föda sig, och aftrånade.
På somliga orter finnas Paddor i myckenhet och blifva tidtals nästan en landsplåga. I trädgårdar äro de icke sällsamma, och ofta besvärliga der de som Mullvadar underminera planterade ställen. Om jorden är lös, kunna de behändigt nedgräfva sig med bakdelen. I Ukraine är deras mängd särdeles stor, hvarföre Igelkottar födas allmänt i husen till deras ödande. För öfrigt äro Paddor en betydlig föda för falkarter och hökar, storkar och andra fåglar af samma familj, hvilket äfven tyckes neka verkligheten af någon giftig egenskap hos dem.
Som menniskan bjuder till att draga nytta af allt, hafva också Paddorna kommit i åtanka som Läkmedel.
