Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


08 VANLIG SYRSA,

gynnar läckningen, blifva uugarne synlige, hvilka, i början föga märkbare, vid slutet af första veckan knappt öfverträffa de minsta flugor. Nu ombyts de huden för första gången, och innan detta sker ånyo, röja de redan sia skapnad, eharu ännu knappt tre linier i längden. Dubbelt mer utvuxne bii de gulbruna, och man ser tydliga ämnen till täckvingame och könens åtskillnad; och nu ombyte* huden den tredje gängen. Snart blifva alla delar synbarare, vingskalen utvexa, bakdelen får vid lederna sina dunklare Häckar på den gulaktiga botten, och dä omsider Syrsan upphunnit en ålder af sex veckor, Ömsar hon huden för 4:de och sista gången, och visar sig sedan, utan någon förvandling i puppa, med vingar inom första halfva timan utvecklade, och i den fullbordade gestalt som strax skall omtalas. Efter alla ombyten synas desse nyklädde, en kort stund alldeles hvita, tills de mjukare delarne hårdnat. Under sjelfva ömsningen dölja de sig, men komma snart åter i syne, alltid iika bestäilsamme, så väl under denna, larvålder som efteråt, att föda sig.

Den fullkomnade Syrsan är ungefär af 10 liniers längd Och aj- i diametren der kroppen år vidast. Dess hufvud är stort och rundadt och lika bredt som bålen, utan några prickar som på gräshopporna, utom de bruna it rimorna, mellan ögonen och ett par vid spröten. Ögonen iyja svarta, och antenneme, ofta längre än kroppen, äro tagellika, småningom afsmalnande och sammansatte af de tätaste leder, som göra dem högst mjuka och böjliga. Mundelarne med sins spröt, tvenne å hvardera sidan, inre och yt. tre, urskiljas lätt och äga en stor rörlighet. Ryggskölden är nästan cylindrisk, men plattad mot sidorna. Öfverst bakom hufvudet går en brun rand och längre ned ett par fläckar, och vid kanten en lika färgad rand. Täckvingarna ligga horisontell, men vinkelrätt nedböjde vid sidorna; De äro en tredjedel kortare än vingarne, rundade mot ändan och betäcka till någon del hvarandra. Deras färg är gråbrun. Honans äga en slätare yts , nätlik för synglaset, af lins, långseftcr och på iveren gående ränder eller nerver. På Hanens deremot äro desse upphöjdare, hit och dit böjde, oredige och liksom skroftige. Utom dess synes ungefär midtpä hvarje skal en rund, genomskinligare Häck med egen kant Omgifven. Att denna olikhet hos könen icke är utan ändamål, skall nedanför bevisas. Vingarne , längre an skalen, äro ljust ock som en. solfjäder