Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


VANLIG SYRSA. §9

hopvikte, men irehömige när de utbredas, försedda mot yttre kanten långsefter med en styf nerf' och ilera smärre på tveren, och det är denna så väl som sjelfva yttre kanten, hvilken formerar på begge vingarne, då de gömmas under täckskalen, de långa raka spetsame, lika synbara som de tvenne syllika utskotten vid sidorna af den sista leden af bälgen, hvars längd de ofta hafva. Ehuru utan leder äro de, såsom hinnakiige, mycket böjliga, men synas ej tillåta någon sjelfvillig rörelse såsom antennerne, utan följa blott kroppens, och tillskapa en dubbel stjert på Syrsan. Begge könen äro häri lika danade, men Honan har dessutom ett annat redskap utgående från bakdelen , smalt och rakt som en stilet, af a:ne förenade halfvor som kunna åtskiljas, och göra äfven det efter döden. Tillhopa äro de tjockare i yttersta ändan, och der i form af en snedskuren penna, samt utgöra en ränna genom hvilken eggen nedföras och läggas. Äfven vid sluiet af bälgen synes en tveröpning, vanligen tillsluten, hvilken, dä bakdelen kiämmes på Hanen, öppnad visar ett concavt brunt fjäll eller skifva , försedd med z rörliga uppåt vettande hultingar, under hvilka, som vid parningen qvarhålla honan, en liten hvit, uppblåst, trubbig kropp (tamtränger, hvars ändamål icke kan misskännas.

Ben och fötter äro efter hela familjens art; de bakresta långa med wiärkligen tjocka lår förenade genom ett Tundadt knä med benpiporna, väpnade vid yttre sidan med a rader långa syllika uddar och 3 ensamma mot hälen, alla rörliga, och den sista fotleden ändas med a krökta naglar eller klor. Det är med dessa bakben som Syrsorna hoppa. De a främre fotparen äro, som vanligt kortare.

Så länge Syrsan ännu saknar vingar, är hon icke annat än en vandrande puppa, grå till färgen med bruna fläckar och ränder på bålen, och a Tader fika punkter långs efter bälgen* leder; men småningom framskjuta täckvingarne, hvilka tilivexa allt som insekten nalkas sitt fullkomnande.

Syrsans rörelser äro mycket hastiga, dä hon framsmyger från de gömställen der hon inhyst sig, såsom bakom och under ugnar och Spislar, hvarest hon finner tillräcklig värme för alt trifvas, emedan hon utan denna måste förgås.