Sida:Svensk Zoologi 2.djvu/93

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


70 t TAXLIG SYRSA.

Hon är emedlertid vid köksstäder och der en varmare temperatur underhålles, såsom i grannskapet al bakugnar, ett lörlintjigt sällskap; heist funnes fiätgirighet lockar ht^n. ne liksom Blattornn, att dela lodar, med husfolket. Det är också under den mörka liden af dygnet, då lugnet råder omkring eldstaden, som Syrsan söker att hålla sig skadeslös För tvångrt att Hy för ljuset och d*genj buller* Icke mindre ökas oviljan mol henne för det ljud hrrn röjer gällare än många af sina frånder, ett slags sång, säkert den minst behagliga af all kammarmusik.

Denna talang, som mot infallande nederbörd särdeles öfvas, är likväl i synnerhet hanarne förbehållen. Deras täckvingar äro enligt det förut anfördt , med skarpare nerver och mer upphöjda kroklinier föisedde, och dessa öka tvifvelsutan ljudet, som åstadkommes genom den hastiga gnidningen af vingarne, hvilka för den orsaken si upplyftas, att de göra en hvass vinkel mot kroppen och gnidas medelst en horisontel och qvick rörelse mot hvarannan Kanske bidrager äfven den genomskinligare runda fläcken att liksom en resonansbotten höj» tonerne *), hvilka, ehuru föga angenäma för värdfolket, säkert äro det mer för dtn parniiigslystna honan, som deraf lockad till möte, uppsöker sångaren, åt hvilken hon genom vidrörandet med sina långa antenner ger sin närvaro tillkänna, och denne, hastigt stadnande, med utsträckt och rör. ligt Imhud och liksom med ett mildare ljud helsar henne, då hon, efter sitt slägtes sedvana, uppstiger på älskarens rygg som hon omfattar, hvarunder parningen förrättas. Flera dagar å rad förnyas dessa möten, tills tiden kommer då hon på beqvämt ställe söker att, med tillhjelp af den omtaltn eggläggaren, afbörda sig det lifvade ämnet Lill sin afkomma. Förmodligen sker detta alla årstider, helst man alllid träffar mer och mindre utvuxna uti hvart samhälle af Syrsor.

Att med någon visshet bestämma huru länge en Syrsa kan lefva, torde icke lätt kunna afgöras, Roes6l tror emedlertid att hon blir årsgammal.

  • ) Prof. Lichtenstein liar i sin intressanti afhandling (i Traniact. of

the Linn. Soc. 4. Si ) 0171 de ögonlika Häckarne pä ringarne af /"'«• bricii Locustw, bevisat att desse llärknr utmärka Hinkönet, men ger dem icke denna af oss förmenta bestämmelse.