Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/134

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 118 —

begrepp, med systemet af dess tungomål; visar hvilka allmänna lagar böra stiftas, hvad undantag göras; rådfrågar örat, analogien och bruket, pröfvar och väger deras skäl mot hvarandra; och som kan säga till författarne: här är målet för den odling edert språk bör antaga; här återstår än ett steg; der bören J gå tillbaka på den väg J öfvergifvit; här bortkasta en främmande prydnad, der återtaga en förlorad skatt. Men för att gifva dessa råd, för att stifta dessa lagar, hvad ljus behöfver han ej att läna af historien? Der ser han nationen i sitt första ämne, språket i sitt skaplynne; genom hvilka förändringar det blifvit hvad det är, och dömmer då först med säkerhet, hvad det kan och bör blifva.

Min Herre! Då jag uppräknat dessa kunskaper, så nödvändiga i ett Samfund åt hvilket lagstiftningen i Svenska språket är anförtrodd, har jag i och med detsamma upprepat de titlar Ni ägt till dess förtroende.

Vår store Konung, nitisk om allt hvad till allmän upplysning och nytta länder, såg ej utan missnöje de dyrbara skatter, som förvara thronens och enskiltas rätt, rikets åldriga handlingar, ligga spridde och begrafne i archivernas mörker, och dag ifrån dag lida nya våld af den förödande tiden. Ett vidsträckt afftånd skilde dem från den hand, som ensam hade skicklighet, att upplysa deras gömmor, utreda deras innehåll, och gifva dem den form ett