Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/143

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 127 —

Europa i de äldre tider, när de slägter undantagandes, som ifrån SLaver härstammade. Det har således blifvit en moder för Tyskan, Holländskan, Engelskan, ja sjelfva den skrytande Fransyskan till någon del. Ty när våra slägtingar Frankerne gingo öfver Rhenströmmen in i Gallien, ledsne vid de förra säten, att efter då varande tiders bruk söka sig andra, måste det landets inbyggare, dem Cesar fordom hade kufvat, åter maka åt sig, då Frankiskan nyttjade vapnens välde, att äfven segra öfver deras tungor; hvaraf la Langue Romance, eller Lingua rustica Romana, en med bortskämd Latin förblandad Frankiska, något före Caroli Magni regements tid ibland den sämre delen af folket uppkom, och Fransyskan sedermera efter handen tillskapades, hvilken nu så vidsträckt utbreder sin prakt i skaldekonst och vältalighet, att hon vill synas öfver alla.

Engelskan är Anglernas och Saxernas fordna tungomål, och således äfven vårt. Sedan desse våra bröder och grannar lagt under sig Britannien, och de der varande, samt ifrån Cesars tid med Romare utblandade hemfödingar tvingades af sina inbudna men ohöfliga gäster, Saxerna, att emottaga både namn, lag och språk, stadgades Anglo-Saxoniskan i detta landet medelst de nordiska folkens täta infall, och derstädes inrättade regementen. Hon talades i England alltintill inkräktaren Wilhelms påtrugade regering, då hon med Gallo-Frankiska