Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/142

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 126 —

den mindre Asien fordom med nationen hitfördes, lika så oöfvervinneligt som Göterne igenom alla tidehvarf. Man finner här och der lemningar af språket på de fleste orter, hvarest våra förfäders och slägtingar vapen fordom sväfvade. I Crim, eller det nu ryktbara Taurien, hvarmed den ärerika Catharina icke längesedan vidgat sitt välde, och hvarifrån våra stamfäder förmodeligen utgått, talades Götiskan af ett folkslag skildt ifrån Musselmännen, hvilket lefde under tvång, sammanpackadt inom bergen, ännu vid medlet af sextonde seklet, som flere resebeskrifvare berätta. Sjelfva Italienskan företer stundom vedermälen efter Longobardernas mångåriga vistande på andra sidan Alperna; och, hvad besynnerligast är af allt, ett folkslag groft och barbariskt, men föga kändt och omtaladt, lefver i den dag som i dag är i nejderna af det Venetianska, hvilket kallar sig Kimbrer eller Sette Comuni. De tala det gamla Nordiska språket i det närmaste, styra sig sjelfva under bibehållandet af sina gamla lagar, seder och klädedrägt; men tåla ingen främmande öfverhet. Skulle de väl vara qvarblilster efter Marii segrar?[1] Det Götiska språket eller Norræna Tunga talades, skönt än i särskilta brytningar, snart sagdt öfver hela

  1. Dei Cimbri Veronesi e Vicentini Libri due, di Marco Pezzo. In Verona 1763 8:o. Andra Boken, som innehåller Cimbrico Vocabulario, visar tydeligen, att dessa Cimbrer äro afkomlingar af det gamla Germaniens fordna invånare, våra samstammingar.