vitterheten blifvit tid efter tid talrikare; sedan alla nationers mästerstycken, Roms och Greklands, Frankrikes och Italiens, Englands och Tysklands, kunna med lätt möda sammanhållas, och sedan man har i böcker, om det uttrycket tillåtes mig, äfven hela samqväms-verlden, månne också i våra dagar det personliga deltagandet deri, blir ännu af lika oumbärlighet? Jag skall ej våga afgöra, huruvida nu mera, och med alla dessa fördelar, äran att tillhöra det högre umgänget må anses rättare såsom blott en smickrande gunst af lyckan, eller som ett för Skribenten nödvändigt villkor till Smakens fullkomlighet. Verkligt sanna Snillen må göra, tilläfventyrs, undantag. Jag skall blott erkänna, blott anmärka ur egen tillfällig erfarenhet, att medelmåttan, gynnad af händelsen med detta företräde, vinner derigenom någon gång begreppet om en förädling af seder och språk, hvarifrån medelmåttan, sluten inom umgängets lägre kretsar, icke ens gissar, huru långt hon aflägsnar sig.
Tillåten mig nu, mine Herrar, att ifrån ett ämne, hvaröfver jag vågat några ofullkomliga betraktelser, vända mig till det upplysta Samfund, inför hvilket jag talar. Och till hvilken deribland ledes jag med större rättvisa af de känslor, hvilka böra vid detta tillfälle hos mig råda, än till Eder, min Herre, som, ordförande i detta Samfund, räcker mig i dag samma hand, att ledsaga mig till Sånggudinnans altare, som
