snillen. Ett annat fält är lemnadt till vår odling, hvars törnen lätt skulle afskräcka hvart snille sig ensamt lemnadt: ett fält, som allmänheten ej kan uppodla, efter den ej skulle kunna åsämjas om odlingssättet: ej en enda, efter han skulle vara blottställd för egenkärlekens och fördomarnas oräkneliga misstag. J märken, mine Herrar, att jag vill tala om stafningssättet, om sammansättningens lagar, om ordens ihopsamlande och förklarande: arbeten, hvilka blifvit Akademien ålagda. De svårigheter, som åtfölja dessa arbeten, behöfver jag icke uppräkna för Eder, som redan insett dem, för den upplyste allmänhet, som omgifver oss, hvilken är för billig, att icke finna huru mycken tid fordras, innan de kunna blifva öfvervundne och verket fullbordadt. Men hvad jag, som en gång skall uppteckna detta Samfunds öden och förrättningar, nu med en smickrande tillfredsställelse i förtid omnämner, är eder aktning och nit för det allmänna, eder afsky för all sjelftagen myndighet, eder föresats, att grunda edra beslut på den nogaste granskning, och deras verkställande på upplysning och öfvertygelse.
Om vi framdeles äro nog lycklige att åstadkomma visshet i stafningssättet, gifva säkra grunder och ordning åt sammansättningen, meddela det svenska Allmänna, hvad det ännu saknar, en fullständig Ordbok: hafva vi väl då fullgjort allt hvad af en Svensk Akademi bör förväntas? Nej, mine Herrar, den äran vårt Samhälle äger,
