Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/277

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 261 —

synes höjas öfver dess yta, och på alla sidor förvandlas till vallar som betäcka nordens hjeltar. Du blef self deröfver förundrad, tappre Tilly! men ditt mod, din erfarenhet hade dyrt sålt segern åt dina fiender, om ej ett skott, ett dödligt skott slutat din ärefulla vandel med en ärefull död, och lemnat segern och Bayern i Gustafs våld.

Maximilian, öfvervunnen, tvungen att öfvergifva sitt land, sina städer, flyr och ångrar för sent sin hårdhet emot sitt blod och sin tillgifvenhet för Tysklands våldsverkare. Gustaf segrande inför Fredrik i sin förföljares hufvudstad; München darrar för Fredriks hämd, men tröstas af Gustafs ädelmod. Augsburg och Nürnberg underkasta sig segervinnaren. Men Maximilian anropar Ferdinands beskydd. Ferdinand, som har att tacka honom för sin första seger[1], för en krona; Ferdinand, för hvilkens skull han nu af Fredrik förföljes, uppoffrar för honom sin rättmätiga vrede; han gör mer, han tvingar sitt högmod och kallar Wallensteins hjelp; Wallenstein, som han förskjutit efter så många segrar, Wallenstein, som glömt att han var undersåte och trotsat sin herre. Ferdinand öfvervinner sig sjelf, att

  1. Maximilian af Bayern hade vunnit den stora segern vid Prag 1620 d. 8 Nov., som störtade Fredrik: af Pfalz ifrån böhmiska thronen och befäste böhmiska kronan på Ferdinand II:s hufvud, hvilken gjorde Maximilian till Kurförste efter den afsatte Fredrik.