Hoppa till innehållet

Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/276

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 260 —

höjd. Soldaten tror honom död; hämd och förtviflan fördubblar dess mod, Kreuzenach är intagit, och Torstenson, återkommen ifrån dödens portar, ser sig för mycket hämnad. Gustaf Adolphs segrande vapen upplifva alla de förstar, som förtrampade, förföljde eller öfvervundne af Ferdinand, se lyckan öfvergifva Kejsaren.

Ibland dessa den olyckligaste och sjelfva upphofvet till kriget, Fredrik, Konung af Böhmen, beröfvad sina arfländer genom en slagtning, tror tiden nu vara inne att förjaga Maximilian af Bayern ifrån dess hufvudstad, och att hämna sitt fall. Gustaf Adolph beslutar att föra kriget in i Bayern. Maximilian och Tilly hasta honom till mötes. En flod skiljer båda härarna. Segern allena kan öppna en väg deröfver. Leck! din hastande bölja blir äfven så odödlig som Granikens stränder, och den hjelten, som skall tygla dig, öfvergår äfven så mycket i krigskonst, i försigtighet, den macedoniska konungen, som han öfvergår honom i dygder.

Torstenson, som med artilleriet visar en ny och för verlden okänd styrka, en eld beständig, långvarig, hastig, för, ifrån höjden af Leck-strömmens stränder, döden ibland fienderna, och i moln af rök höljer Gustafs här. Fienden förundrad, villrådig, hastar till motstånd, och redan äro Finnarne öfverkomne. Jorden