Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/290

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 274 —

första gången, du stridde der, du ädelmodige Carl Gustaf, du förde öfver allt Torstensons bud[1], du såg honom der segra på samma fält, der han först sett, för Tysklands frihet, Gustaf Adolph segervinnare. Leipzig är intagit; Leopold flyr till Böhmen; Torstenson följer honom, Gallas betäcker Leopolds förskingrade här, Torstenson och Gallas visa här prof af alla krigskonstens utvägar, dess marscher, dess mest lärda och konstiga rörelser, och, utan att kunna komma till strids, uppehålla de sig i lika förmåner. Men på en gång saknar fienden Torstenson; ovanliga rörelser, marscher, hvilkas orsak ingen kan förutse, satte hela Tyskland i förskräckelse; hvar stad tror Torstenson för sina murar: ingen vet hvar detta moln, som hotar med thordön, skall stanna, då ryktet af dess seger upptäcker denna hemlighet. Han är mästare i Hollstein och Jutland; Christianpreis är intagit, de Danske slagne vid Colding; staden eröfrad, och danska hären, flyktig till Fyn, lemnar hela landet i Torstensons våld. Det gamla agg , som allt sedan Calmare unionen , skilt Sverige och Dannemark hade på nytt uppväckts. Ett krig hade utblossat, och Torstenson, åt hvilken Sveriges hämd anförtroddes, hade lik åskan följt blixten, och uppfyllt allt med skräck

  1. Detta slag hölls på slätten vid Breitenfeld den 26 Oktober 1642, och kallas gemenligen den andra bataljen en af Leipzig, eller bataljen af Breitenfeld. Konung Carl Gustaf tjente der som Fältmarskalkens Adjutant.