Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/30

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 14 —

gagna och hedra Akademien, om ej hans snilles gåfvor, förvarade i Rikets Handlingar, hade redan förtjent honom en namnkunnighet, som han nu går att dela med Akademien.

Men hvilken har mera rätt att deltaga i ett Samhälle, egnadt Svenska Språket, än den Herren,[1] som så ofta fört ordet i Rikets allmänna Sammankomster, som med så mycken ordning, med så stor klarhet, med en så segrande styrka låtit höra sin röst? J återkallen, Gode Herrar, minnet af de tider af det gamla Rom, då man såg de förnämste medborgare förena bokliga konsters skötsel med Rikets yppersta värf, och med samma röst de styrkte rådslagen, med samma hand de tecknade besluten, upplysa medborgare med sina skrifter och pryda Språket med sin vitterhet, och kanske ännu derigenom mera gagna sitt Fädernesland, då de stadgade dess Språk på fasta grunder: Ty hvad är renheten af ett Språk? skönheten af dess uttryck? Hvad är det annat än vettenskapen att tolka rediga tankar med korta, starka och sanna ord, till hvilka ej kan gifvas tvenne bemärkelser, och som framföra tanken med samma klarhet som den är alstrad? och hvem finner ej den stora förmån som det förorsakar det allmänna, ja i allt som är mest angeläget för Samhällets nytta och lugn? Afhandlingar, Öfverenskommelser, Lagar, författade i ord hvilkas rätta

  1. RiksRådet och FältMarskalken Grefve Axel Fersen, trenne gånger LandtMarskalk.