Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/310

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 294 —

Min Herre!

Det är på Akademiens vägnar, som jag betalar denna skuld åt ert Snille, denna pant af dess aktning. Värdet af Akademiens bifall förblifver detsamma, af hvad hand Priset öfverlemnas. Tillåt mig derföre att anmärka en tillfällighet, som ökar mitt nöje, utan att minska er ära; då jag erinrar, att det i dag är för fjerde gången, som en tidigare lycka frälst mig från faran att vara eder medtäflare, för att lemna mig den hedern att tillställa eder en belöning.

Sedan Herr Sjöberg blifvit förd till det säte, som är utsedt till hedersrum vid Akademiens allmänna sammankomster för dem, som vunnit de högsta belöningar; framkallades Copisten, Herr Nils Gustaf Palin, och emottog af Direktören Accessit eller Silfver-Medaljen, hvilken blifvit tilldömd dess Ode öfver det uppgifna ämnet.




Direktören fortfor:

Att sjelfve frambära ett Skaldeoffer åt den Hjelte, hvars ära vi sökt att genom belöningar utom oss upplifva, har en af Akademiens Ledamöter, Herr Grefve Gyllenborg, lofvat uppläsa ett stycke af sitt Tåg öfver Bält, som föreställer Carl Gustaf mötande Konung Gustaf Adolph i de sällas boningar[1].


  1. Ehuru detta kan läsas i Tåget öfver Bält, Nionde Sången, har Akademien dock här velat införa det samma, dels i anseende till skedde förbättringar, men i synnerhet för den tilläggning, hvars innehåll ej annat kan än blifva rörande och angenäm för Allmänheten.