Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/326

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
— 310 —

ordningen, när jag låtit åtminstone en skymt af hans förtjänster föregå hans titlar och embeten. Han var länge Öfverste-Löjtnant, och befordrades tid efter annan till Öfverste och Riks General-Qvartermästare, Krigs-Råd, General-Major och Landshöfding, General Fält-Tygmästare, Kongl. Råd, General-Guvernör, Fält-Marskalk och Akademie-Cantzler: Adelsman, Friherre, Grefve.

Hvem hade föreftällt sig vid Grefve Dahlbergs första ålder, att hans framtid skulle föra honom till de högsta äreställen, dit undersåten kan sända sin tanka? Hans fader (Jöns Erikson) var Lands-Kammererare: en obemedlad man, som i denna sonens spädaste barndom afled, och lemnade honom jemte tvenne syskon; modern (Dorothea Mattsdotter) gick äfven efter några år ur verlden. Grefve Dahlberg, likasom tillhörig ingen, uppfostrades nu hos en prest i Vestmanland, nu i Vesterås skola, nu i Uppsala, nu i Norrköping, nu i Söderköping, nu i Hamburg; och alla dessa ombyten voro förelupna, innan han nådde sitt trettonde ålders år; derefter antagen på Renskölds Fält-Contor i Stettin, och sedan derstädes Kammarskrifvare, hvilken syssla han innehade till år 1647, då han blef Conduktör vid Fortifikation.

Det är underligt att se, hvilka oväntade medel Försynen brukar, att antingen afnöta vissa ojemnheter på menskosinnet, eller ock att