Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/325

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 309 —

villrådig, då Dahlbergs försigtiga drist förde till Konungens hand en för fienden oväntad styrka ur Sverige, hvarigenom segern vid Lund bereddes, Helsingborg återtogs, och öfvervigten vände sig till Carls sida.

Ännu en Carl, Carl XII, borde röna Dahlbergs styrka och sina företrädares fog, att högakta denna nu ålderstigne herre. Nordiske makterne sammansatte sig mot Sveriges unga Konung, och kände icke att han var född hjelte. Landstigningen på Seland och slaget vid Narva, bragte Danmark och Ryssland i bestörtning; August återstod: han borde upplysas om sitt misstag. Konung Carl gjorde det vid gången öfver Dünaströmmen: en öfvergång, den kännare ansett såsom det största mästerstycke af nordiska krigskonsten; och detta var äfven Dahlbergs verk.

Det är ej brist på stora gerningar af Dahlberg, som inskränker min berättelse inom några få händelser; men desse äro alltför märkelige att ej nämnas, helst de likasom afdela hans eljest jemt gagnande lefnadstid. Såsom ung man leder han svenska soldaten öfver Bält: vid sin medelålder inkastar han oförmodligt i Skåne en hel armé, och på sin ålderdom bringar han hären öfver Düna: tre storverk, utförde för tre Konungar, tre hjeltar, tre Carlar: far, son, sonson.

Jag har trott mig följa den naturliga