utfärdas; embets- och försvars-stater upprättas; kungsgårdar byggas; slussar anläggas; floder göras farbare; gränsor emot närliggande riken uppgås; i allt sådant kräfves Grefve Dahlbergs kloka deltagande; och likväl voro dessa göromål blott att anse såsom bisysslor, ty hans hufvudsak var vården om försvarsverket; en omsorg, som alltid blifver af de mest vidsträckta, och då allraminst medgaf någon särdeles ledighet. Ett ombytt politiskt system, i anseende till utrikes makter; afundsfulla grannar på alla sidor, och deras beständiga äflande att inskränka Svea välde, föranlåta Konungen att sorgfälligt förvara rikets gränsor, samt andra vigtiga orter; och Grefve Dahlberg är den, som skall hjelpa sin Konung att bära en så tung börda. Då färdas han årligen att besöka alla rikets fästningar, ifrån Ingermanland till Brehmen; då bygger han på en tid i Wismar, Carlskrona, Helsingborg, Landskrona, Marstrand, Bohus, Göteborg, Narva, Riga och flera andra ställen; då följer han Konungen, som reser att bese alla försvars- och anfallslägenheter vid Norrska gränsen, ifrån Bohus intill Lappmarken; att förtiga den tid, som åtgår till författande af planer, grundritningar, föreskrifter vid verkets drifvande, omkostnadsförslag, och alla de delar, som leda till sparsamhet och god ordning, före och under arbetet. Detta var Grefve Dahlbergs embete, det han äfven såsom Landshöfding i Jönköping måste behålla: ett embete hvilket af honom med den
