Sida:Svenska Akademiens handlingar 1786 1.djvu/331

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 315 —

öfversigt i skicklighet företräddes, att han med ej mindre skäl kan sägas hafva uppnått de största Ingeniörer i Europa, än helsas för stamfader åt den äkta fortifikations vettenskapen i Svea rike. Efter hvad säkre kännare intyga, skola Grefve Dahlbergs ritningar vittna om en ogemen djupsinnighet i det, som tjenar att förstärka contrescarpen, och att hindra grafvens öfverstigande; samt att för öfrigt hans styrka i synnerhet utmärker sig i ett lyckligt bemödande, att gifva det inre försvaret en sådan egenskap, som kunde afhålla fienden, sedan det yttre vore förloradt. Både det ena och det andra höjer Grefve Dahlbergs förtjenst; så att om vi ock bortvända tankan ifrån Wismars nedbrutna försvarsverk, det han ifrån grunden uppbyggde, samt om vi likaledes söka glömma de fasta orter, som på hans åtgärd fordom skyddat svenska, nu främmande makters undersåtare, blifva dock rikets varande, i synnerhet Göteborgske, Skånske och Blekingske fästningarne, anlagde eller förbättrade af hans hand, de verkliga ärestoder, hvilka skola förvara Grefve Dahlbergs namn åt odödligheten.

Ibland dess fridsöfningar, få vi icke heller förgäta det präktiga verk, som, under namn af Svecia Antiqua et Hodierna, innefattar ritningar af alla märkeliga orter och byggnader i Sverige. Man skulle tilläfventyrs på god grund vilja anse detta såsom ett arbete, hvilket ensamt fordrade en menniskas hela lifstid, men