INTRÄDES TAL,
af
kammar-rådet m. m.
ANDERS af BOTIN.
Mine Herrar!
Intet kan vara lyckligare, intet önskligare för ett folk, än att under en vis och ömsint Monark, i lugnet af ett fridsamt regemente, omsider få njuta och uppbära frukten af Hans visa och till undersåtarnes gemensamma båtnad syftande författningar. Svenska Folket är efter bokstafven i denna belägenhet. Försvagadt af ett till sin beskaffenhet onaturligt, till sin längd ovanligt och till sina följder faseligt krig, har det, med förlust af sina förra krafter och lysande anseende, blifvit skakadt och kastadt emellan förbittrade partier, som med det allmännas väl på tungan, i hjertat bekände, i verket utöfvade enskilta afsigter och eget bestånd.
Med det lyckligen förändrade regeringssättet har Hans Kongl. Maj:t fått ett obehindradt utrymme, att efter sin vishet påtänka och efter sin lagliga makt utföra sina stora och patriotiska afsigter. Vi hafva sett planteringen, vi hoppas och afbida mognaden, och vänta med längtan skörden af dessa författningar.
Men det hvarken passar med mitt ämne, eller instämmer med min skicklighet, att på
