Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/151

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
49
Andra Afdelningen.

öfverenskommit kännetecken, som utmärker dess dubbla ljud.

Man lär nödgas antaga denna princip, såsom ovedersägeligt grundad på sakens egen natur, det vill säga, tecknens och ljudens nödvändiga motsvarighet, hvarförutan det icke vore möjligt att i något språk hafva en rättskrifning.

För att nu veta om alla consonanter i vårt språk hafva af naturen blott ett enkelt ljud, eller om någon ibland dem ljuder af sig sjelf vanligen dubbel, har det varit nödvändigt, att undersöka alla consonanternas vanliga ljud efter alla 9 vokalerna. Det är denna undersökning, som till en början här framlägges i efterföljande Tabell:

Alla Consonanternas ljud efter olika vokaler.
Efter vokalen A.
Enkelt ljud. Dubbelt ljud.
B. Stab, Babel, fabel.
D. bad, glad, qvad, rad, stad, m. fl.
F. af, gaf, glaf, graf, haf, skaf, staf.
G. behag, drag, lag, slag, tag.
J. aj, baj, haj, kaja, Maj, m. fl.
K. bak, rak, sak, slak, smak, tak, vak.
L. dal, fal, sal, skal, smal, tal, val.
M. exc. kram, lam, ram, tam. fram, gam, glam, kam, skam, stam.
N. fan, kran, man, tran, van. exc. an, han, kan, man.
P. egenskap, gap, skrap.