ort. — (omega) t. ex. hjort, port, fort, lort,
kort, bort.
årt. — Mårt-en, tårt-a, vårt-a.
Tillägg: Substant. best, test, adverb. felt, och några namn, såsom Lars, Måns, Hans, hvilka sednare dock bero af uttalets olikhet.
Dessa fyra fall utgöra således undantagen från regeln, att af två slut-consonanter i samma stafvelse, ljuder alltid den förre dubbel. Den är för öfrigt fullkomligt allmän.
Man kunde invända emot de tre första, att då de hos främlingen redan förutsätta den kännedom af språket, som fordras för att skilja en genitif, ett verbum och ett neutrum från andra ord i språket, de mindre väl tyckas tjena till hjelp vid första innanläsningen. Men vid hvilket språks rätt-läsning förutsättes ej denna eller andra sådana kunskaper? I Latinen, till exempel, hvilken kännedom af språket behöfves icke redan, för att i alla verber urskilja den rätta infinitiva ändelsen af de 4 conjugationerna, så att man ej säger stĕrnēre i stället för stērnĕre, dĭcēre i stället för dīcĕre, o. s. v.? Fransyskan och Engelskan förutsätta för uttalet ännu flera reglor, som således uti intet af dessa språk, genom blotta skriftecknen strax för ögat uttryckas.
Det fjerde fallet omfattar, det är sant, ett temmeligt antal af ord. Men då det ej kan vara svårt att i minnet behålla de 6 ändelserna
