Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/199

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
97
Andra Afdelningen.

Consonantens egen halt, (detsamma som sjelfdubbel consonant) fördubblar ljudet[1].

Öfverallt hvarest den är en af de tre j, m, x. Undantag blott m i de 24 orden: lam, ram, tam, kram, sämja, tämja, främja, vämjas, gräma, kräm, bräm, förnäm, beqväm, åm, inkråm, pråm, råma, skråma, glåmig, Rom, kroma, loma, prima, tima;

äfvensom samma consonant emellan två vokaler,

  1. Till consonantens egen halt räknades, i den öfversigt som häraf gafs ofvanföre, sid. 83, både de sjelfdubbla consonanterna och fördubblingen af de enkla, såsom begge slagen, fast på olika sätt, uttryckande det dubbla ljudet, genom deras egen halt, eller beskaffenhet. Tecknen i skrifningen, för de dubbla ljuden, blefvo derigenom blott två slag, nemligen: 1:o Consonantens egen halt; 2:o Minnesregel. — Ehuru denna indelning har sin fullkomliga rätthet, och derjemte företrädet af färre rubriker, har man likväl fruktat, att den första af dessa rubriker, genom omfattningen af två olika slag, kunde medföra någon mindre tydlighet, någon förvillelse för minnet. Man har derföre hellre valt att här fullkomligen åtskilja tecknen för dubbelt ljud af consonant, i så många slag som de tydligast dela sig sjelfva; utan att som ofvanföre, hopföra flera under en och samma klass. Rubrikerna blifva derigenom, i stället för blott två, dessa följande tre: 1:o Consonantens egen halt, det vill säga, sjelfdubbel consonant. 2:o Verklig fördubbling. 3:o Minnestecken. Denna förändring har man ansett nödigt att här anmärka, på det olikheten ej måtte blifva, vid jemförelsen, en anledning till förvillelse.
7