Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
96
Andra Afdelningen.
3:o Att det finnes två slags stafvelser, Skrif-Stafvelser och Grund-Stafvelser. De förra utgöra den i skrift vanliga Stafdelningen; de sednare uppkomma af sjelfva Stam- eller Grund-Stafvelfens rätta delning från ändelse-formen, t. ex.
| Skrif-Stafvelsen | — Un-der-då-nig. |
| Grund-Stafvelsen | — Und-er-dån-ig. |
| Skr. Stafv. | — Re-de-bo-gen. |
| Gr. Stafv. | — Red-e-bo-gen. |
| Skr. Stafv. | — Yp-per-sta. |
| Gr. Stafv. | — Ypp-erst-a. |
| Skr. Stafv. | — Me-del-måt-tig. |
| Gr. Stafv. | — Med-el-mått-ig. |
Det är om dessa sednare, eller om Grund-Stafvelserna, som det endast varit och är fråga i denna Afhandling.
Allt dubbelt ljud, som höres i uttalet, måste hafva i skrift sitt motsvarande tecken. Härifrån måste intet undantag finnas.
Men tecknen (det vill säga: medlen att tillkännagifva för ögat de dubbla ljuden) kunna vara af tre slag: Consonantens egen halt, verkelig fördubbling, eller minnes-tecken.
