Hoppa till innehållet

Sida:Svenska Akademiens handlingar 1796 1.djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

TREDJE AFDELNINGEN.

Andra Stycket.
Bestämda Reglor för det omskiftande bruket af
Å och O (omikron), samt
för ljudet af
O, såsom omega eller såsom omikron.

Hela denna lära grundar sig på följande fyra allmänna satser, hvilka dels synas bevisade genom det föregående, dels skola bevisas genom det nu påföljande.

Första Satsen.

Att vokalljudet i alla långa stafvelser, hvilket det helst må vara, har en längre eller kortare uthållning i talet, allt efter som det följes, eller ej följes, af dubbelt ljudande consonant, inom stafvelsen.

Andra Satsen.

Att denna vokalljudets längre eller kortare uthållning, kan icke allenast höras i talet, utan har jemväl sitt kännemärke för ögat, vid läsningen: nemligen, påföljande, eller ej påföljande consonant-fördubbling; utmärkt på sätt som blifvit ofvanföre visadt (sid. 124, 126). Vokalens längre eller kortare uthållning, synbar för ögat